LITE OM HUR VI JAKTTRÄNAR
Jag tror faktiskt det finns lika många sätt att träna jakthundar på som det finns hundar och människor. Allt passar inte alla och vissa saker passar inte den just den här hunden, men kan vara användbart i framtiden eller med en annan hund. Vad vi funnit är att vi har varit mest framgångsrika om vi varit öppna för att byta metod till en som passar just den individ vi jobbar med för tillfället. Att det inte finns några felaktiga eller rätta metoder när det gäller att träna hund. Här nedan hittar du lite om metoder vi använder oss av och som vi tyckt varit bra, men inget är skrivet i sten när det gäller träningen av just din hund. Det här är ju det som passat oss och våra hundar.
Och ja självklart är det olika typer av träning för en stående, en spaniel och en retriever, men det varierar mellan två hundar av samma ras med.
Och ja självklart är det olika typer av träning för en stående, en spaniel och en retriever, men det varierar mellan två hundar av samma ras med.
De tre sätten att föra Fågelhund på
Ja det är min erfarenhet i vilket fall...
När det gäller jakthunds utbildning av fågelhundar finns det tre grundmodeller som tenderar att användas, ja det är åtminstone min erfarenhet. Först har vi vad som verkar vara den mest använda varianten:
- Vindrutetorkar varianten, den fungerar så att hunden arbetar ut från tränare, i en sida-till-sida rörelse (bredden och djupet i den rörelsen beroende på ålder på hunden och rasen). Hunden börjar vid tränarens sida, och arbetar ut till sidorna. Hunden jobbar från dig, alltid i en utåtgående rörelse. Stånd på fågel eller stöt av fågel görs ut från dig och även apporter är en utåtgående rörelse. Många verkar finna detta ett utmärkt sätt att lyckas i hundträning och det verkar som det vanligaste, särskilt bland stående fågelhundar. Det är ju hundar som jobbar självständigt fram till fågel , där den stannar och väntar in nästa kommando. Hunden måste inte ha konstant kontakt, utan kan jobba mer fritt fram till fågeln. Det är ju stora ytor vi jobbar på och ofta kan man inte se
Sen har vi den ibland av spaniel tränare använda metoden, som är en rörelse inåtgående rörelse jag kallar det
-Kontakt varianten, som går ut på att hunden jobbar in mot dig och vill hålla ögonkontakt hela tiden. I början du placerar hunden så långt ut som du vill att det ska röra sig, ca 3-4 meter och sedan kallar du den in mot dig. Följ den ut, backa, och kalla in. Stöt av fågel görs även det i en rörelse inåt mot dig, lika så är apporteringen en rörelse där hunden jobbar in mot dig. Hur då? Jo du börja med att kalla in hunden. Du placerar hunden framför dig och lägger dummyn/fågeln/apporten mellan er. När apporteringen på inkallning fungerar, flyttar du apporten mer och mer åt sidan. Ju säkrare och snabbare leveransen in blir, ju längre åt sidan, kan dummyn/fågeln placeras, och desto kortare avstånd du ha mellan dig och hunden. I slutändan är hunden bredvid dig och apporten långt borta, men det är fortfarande en rörelse inåt i tanken. Hunden är alltså i kontakt med
Du arbetar med samma tänk ute i fält. Tänk dig att fågeln är mellan dig och hunden. Det kommer den med alla sannolik het inte vara, men när känslan är den att du jobbar med hunden på väg in hela tiden och du får en stöt, så är det lättare att få hunden att tänka stopp, paus och ja vad vill du nu. Stoppet blir mer av en signal, paus, snart kommer ett nytt kommando. Inte ett nej, utan ene signal om att du vill något mer. På så sätt hunden är på väg till dig efter vid en stöt och känslan är att fågeln kommer att flyga tillbaka över hunden och bort från dig. Det blir på så sätt lättare att kunna behålla ögonkontakt med hunden på detta sätt. Problemet med att utbilda en stående fågelhund på det här sättet, att "trycket på fågeln" blir lite hårt och den inte alls vill lyfta eller att den lyfter för tidigt. Om fågeln är mellan dig och hunden så sätter ju inte bara hunden tryck på fågeln, utan även du. Då kan du backa och sedan locka hunden mot dig i avancen, då minskar ditt tryck på fågeln men ökar hundens rörelse inåt, mot dig.
Det tredje sättet är en mer ovanlig i de nordiska länderna, men som kanske är mer vanliga i resten av världen? Fast det törs jag inte uttala mig om...
-Det är linje varianten, det används oftast när man tränar retrievers, men fungerar även på andra fågelhundar. Du lär hunden att följa en rak linje, i början du placerar någon form av belöning i slutet av linjen. Det kan vara mat, en leksak, en person, men målet är att få hunden att följa linjen. När hunden upprepade gånger följer samma linje med hög hastighet och lätthet och glädje, då kan den förlängas och sedan flyttas. Du kan även använda en klicker för att göra hunden positivt till att följa en linje. Målet är att kunna skicka hunden i en rak linje tills den stoppas av föraren och kallas tillbaka. Det här kommandot är mycket användbar i verkliga livet och om du dessutom kan lägga till olika "sido riktningar", ja då har du en riktigt effektiv hund för både jakt och apportering! På det här sätter kan du arbeta av extremt breda och stora fält, då du inte arbetar med eller mot vinden, i stället kan du till exempel börja från ett hörn av ett fält och fungerar som en klocka runt fältet. Eller från mitten av ett fält. Systemet kan användas på både spaniels och stående fågelhundar, men är mer användbar på den senare om kombineras med en gps på gigantiska fält.
Vilket system som är bäst, det har mer att göra med tränaren och hunden som individ, än något annat. Det är bra med dessa tre system är att om du misslyckas med ett, ja då kan du alltid prova något av de andra och förhoppningsvis lyckas ändå.
När det gäller jakthunds utbildning av fågelhundar finns det tre grundmodeller som tenderar att användas, ja det är åtminstone min erfarenhet. Först har vi vad som verkar vara den mest använda varianten:
- Vindrutetorkar varianten, den fungerar så att hunden arbetar ut från tränare, i en sida-till-sida rörelse (bredden och djupet i den rörelsen beroende på ålder på hunden och rasen). Hunden börjar vid tränarens sida, och arbetar ut till sidorna. Hunden jobbar från dig, alltid i en utåtgående rörelse. Stånd på fågel eller stöt av fågel görs ut från dig och även apporter är en utåtgående rörelse. Många verkar finna detta ett utmärkt sätt att lyckas i hundträning och det verkar som det vanligaste, särskilt bland stående fågelhundar. Det är ju hundar som jobbar självständigt fram till fågel , där den stannar och väntar in nästa kommando. Hunden måste inte ha konstant kontakt, utan kan jobba mer fritt fram till fågeln. Det är ju stora ytor vi jobbar på och ofta kan man inte se
Sen har vi den ibland av spaniel tränare använda metoden, som är en rörelse inåtgående rörelse jag kallar det
-Kontakt varianten, som går ut på att hunden jobbar in mot dig och vill hålla ögonkontakt hela tiden. I början du placerar hunden så långt ut som du vill att det ska röra sig, ca 3-4 meter och sedan kallar du den in mot dig. Följ den ut, backa, och kalla in. Stöt av fågel görs även det i en rörelse inåt mot dig, lika så är apporteringen en rörelse där hunden jobbar in mot dig. Hur då? Jo du börja med att kalla in hunden. Du placerar hunden framför dig och lägger dummyn/fågeln/apporten mellan er. När apporteringen på inkallning fungerar, flyttar du apporten mer och mer åt sidan. Ju säkrare och snabbare leveransen in blir, ju längre åt sidan, kan dummyn/fågeln placeras, och desto kortare avstånd du ha mellan dig och hunden. I slutändan är hunden bredvid dig och apporten långt borta, men det är fortfarande en rörelse inåt i tanken. Hunden är alltså i kontakt med
Du arbetar med samma tänk ute i fält. Tänk dig att fågeln är mellan dig och hunden. Det kommer den med alla sannolik het inte vara, men när känslan är den att du jobbar med hunden på väg in hela tiden och du får en stöt, så är det lättare att få hunden att tänka stopp, paus och ja vad vill du nu. Stoppet blir mer av en signal, paus, snart kommer ett nytt kommando. Inte ett nej, utan ene signal om att du vill något mer. På så sätt hunden är på väg till dig efter vid en stöt och känslan är att fågeln kommer att flyga tillbaka över hunden och bort från dig. Det blir på så sätt lättare att kunna behålla ögonkontakt med hunden på detta sätt. Problemet med att utbilda en stående fågelhund på det här sättet, att "trycket på fågeln" blir lite hårt och den inte alls vill lyfta eller att den lyfter för tidigt. Om fågeln är mellan dig och hunden så sätter ju inte bara hunden tryck på fågeln, utan även du. Då kan du backa och sedan locka hunden mot dig i avancen, då minskar ditt tryck på fågeln men ökar hundens rörelse inåt, mot dig.
Det tredje sättet är en mer ovanlig i de nordiska länderna, men som kanske är mer vanliga i resten av världen? Fast det törs jag inte uttala mig om...
-Det är linje varianten, det används oftast när man tränar retrievers, men fungerar även på andra fågelhundar. Du lär hunden att följa en rak linje, i början du placerar någon form av belöning i slutet av linjen. Det kan vara mat, en leksak, en person, men målet är att få hunden att följa linjen. När hunden upprepade gånger följer samma linje med hög hastighet och lätthet och glädje, då kan den förlängas och sedan flyttas. Du kan även använda en klicker för att göra hunden positivt till att följa en linje. Målet är att kunna skicka hunden i en rak linje tills den stoppas av föraren och kallas tillbaka. Det här kommandot är mycket användbar i verkliga livet och om du dessutom kan lägga till olika "sido riktningar", ja då har du en riktigt effektiv hund för både jakt och apportering! På det här sätter kan du arbeta av extremt breda och stora fält, då du inte arbetar med eller mot vinden, i stället kan du till exempel börja från ett hörn av ett fält och fungerar som en klocka runt fältet. Eller från mitten av ett fält. Systemet kan användas på både spaniels och stående fågelhundar, men är mer användbar på den senare om kombineras med en gps på gigantiska fält.
Vilket system som är bäst, det har mer att göra med tränaren och hunden som individ, än något annat. Det är bra med dessa tre system är att om du misslyckas med ett, ja då kan du alltid prova något av de andra och förhoppningsvis lyckas ändå.
HÄMTA ELLER ATT BETINGA ETT FÖREMÅL
Vi har delat upp apporteringsträningen i en flera mindre bitar. Våra underkategorier kan kallas :
Har jag som mål att öva avlämningar, ja då måste hunden bära för att jag ska kunna få till den träningen. Har jag då en hund som inte vill komma med föremålet till mig, ja då kommer troligen passet handla mer om inkallning än avlämning om jag ska kasta apporten varje gång. Har jag istället hunden sittande framför mig kan jag öva grip, släpp, grip, släpp - utan att blanda in den bit där hunden inte vill springa till mig. Jag tror ni förstår hur jag menar, och gör ni inte det, fråga så sa jag försöka förklara bättre. Denna del kommer att handla om att hämta/lyfta eller betinga ett föremål
Vid ca 5 veckors ålder gripande, avlämning och nosdutt
Vid ca 8-16 veckors ålder kan man prova att betinga ett föremål
När du vill hålla på med t.ex. apportering, spår, rapport eller uppletande så skall hunden lyfta ett föremål och bära det till dig, för att sedan lämna av det i din hand. Alla hundar vill inte lyfta, en del gillar inte att bära, andra tuggar på föremålen och många är ovilliga att lämna dem i från sig. Lättast lär du in allt detta, tycker i vart fall vi, genom att börja med en vaddfylld strumpa som du knutit ihop, favoritleksaken om den är lätt buren eller kanske en rådjurs-skank.
Lägg föremålet på golvet i ett litet rum där du är ensam med hunden och inget kan störa, förse dig med massor av gott godis, köttbullar brukar vara vår favorit. Så snart hunden närmar sig föremålet kastar du en godisbit till den. När den förstått att det är föremålet som är det utlösande för att få godis, ökar du kraven och för att få godis måste den nosa på föremålet. Jobba sedan så i två - tre dagar.
Sen ökar du kraven, den måste öppna munnen mot föremålet för att du ska kasta/ge godiset, sen krävs att den tar föremålet i munnen, därnäst att den lyfter. Börja nu införa det ord som du tänker använda för att få hunden att bära saker som apport eller liknande. Jag använder ordet Apport som beröm. Så snart hunden lyfter föremålet kallar jag den apport. Jag säger ordet på samma sätt som jag gör när hunden är färdig, bra apport, fiiiin apport, duktigt apport. När hunden vet att det är lyfta den ska kan du börja använda ordet för hunden greppar, säg ordet, var sedan tyst tills hunden lyfter föremålet, den får på så sätt själv klura ut att ordet betyder ta upp saken.
Sen kar du svårigheten genom att du kastar du godiset närmare och närmare dig. Den måste bära saken fram till dig för att få godis.
Sen kommer det svåra steget, att hunden måste lägga föremålet i din ena hand för att få ta godis i den andra. Du kan med fördel visa hunden att du har godis och på så sätt uppmana den att hämta föremålet för att få godis.
Nästa steg är att variera föremålen hunden ska hämta. Där näst gömmer du föremålet i rummet, ökar antalet föremål innan ni går utomhus och över utan störning, och till slut tränar ni med störning. Detta arbete kan ta oerhört lång tid, upp till ett år, men det är ett säkert sätt att få hunden att vilja hämta, bära och lämna av saker till dig! Ordet apport ska alltså betyda bär, inget annat!
När vi gör så, dvs. slutar att belöna det ena steget och väntar med belöningen tills steget
efter, så sä
ger vi att vi höjer belöningskriteriet. När det andra steget är inlärt, ökar vi
belöningskriteriet. Det vill säga, vi väntar tills hunden gör det tredje steget innan förstärkningen/belöningen kommer. Så fortsätter vi allt eftersom träningen fortskrider. När ett steg är uppnått slutar du förstärka det beteende som inte är tillräckligt nära målet. Det är viktigt att ett steg är verkligen är inlärt och befäst (så att hunden förstår vad som förväntas) innan du höjer belöningskriteriet.
En bra tumregel är att hunden ska bjuda det aktuella steget minst 2 av 3 gånger innan du
höjer kriteriet. Vänta inte längre än att hunden klarar det 4-5 gånger, för då är det en så
liten utmaning för hunden, att hunden lätt kan bli uttråkad och tröttna.
Shaping plan för bärande, (när hunden förstår vad en Klicker innebär)
Om vi ska lära hunden att bära ett föremål det lyft upp från golvet och hålla det i munnen i riktning mot oss så kan vi även här använda oss av successiva närmanden av slutmålet:
1) Att bara då hunden håller föremålet i 10 sekunder förstärks
2) Endast rörelse mot dig då du kallar på den förstärks (minsta lilla rörelse räknas)
3) Endast rörelse mot dig förstärks
4) Endast en tydlig rörelse mot dig förstärks
5) Endast en tydligare/större rörelse mot dig än den hittills gjorts förstärks
6) Endast en rörelse nästan hela vägen fram till dig förstärks
7) Endast en rörelse hela vägen fram till dig förstärks
8) Endast en rörelse hela vägen fram till dig och den rör vid dig förstärks
9) Endast en rörelse hela vägen fram till dig och den rör vid din utsträckta hand med nos/föremålet förstärks
10) Endast en antydan till att ge dig/lämna av föremålet förstärks
11) Endast pressande mot din hand förstärks (även om det bara är en dutt)
12) Endast ett tydligt pressande förstärks
13) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 2 sekunder förstärks
14) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 4 sekunder förstärks
15) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 6 sekunder förstärks
16) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 8 sekunder förstärks
17) Endast då hunden trycker ner föremålet och lämnar det i din hand förstärks
Så här kan du hålla på tills hunden trycker fast föremålet i din hand oavsett var din hand är. Först utsträckt, sen närmare din kropp, bakom ryggen, högre upp. Låt hunden jobba för att få fast föremålet. Du kan göra övningarna hur svåra som helst, bara du ökar kraven med små små steg.
Vi har delat upp apporteringsträningen i en flera mindre bitar. Våra underkategorier kan kallas :
- Inkallning
- Hämta, lyfta eller betinga ett föremål
- Dirrigering,
- Sök och närsök
- Apportering
Har jag som mål att öva avlämningar, ja då måste hunden bära för att jag ska kunna få till den träningen. Har jag då en hund som inte vill komma med föremålet till mig, ja då kommer troligen passet handla mer om inkallning än avlämning om jag ska kasta apporten varje gång. Har jag istället hunden sittande framför mig kan jag öva grip, släpp, grip, släpp - utan att blanda in den bit där hunden inte vill springa till mig. Jag tror ni förstår hur jag menar, och gör ni inte det, fråga så sa jag försöka förklara bättre. Denna del kommer att handla om att hämta/lyfta eller betinga ett föremål
Vid ca 5 veckors ålder gripande, avlämning och nosdutt
- Gripande - Öppna munnen och ta föremålet i munnen. Jag kallar själva moment för gripande. Med valpen sittande framför mig, en leksak i högerhand och en godis bakom leksaken i vänsterhand, lockar jag valpen till att öppna munnen för att antingen fånga leksaken eller för att norpa åt sig godisen.När den tar leksaken i munnen klickar jag och ger godisen. Den kommer då spontant spotta ut leksaken, som jag fortfarande håller i med min högra hand, och jag får således en avlämning på köpet. På detta sätt kan jag få valpen att välja att gripa ett föremål som jag ömsom rör på, ömsom har stilla, sen håller ut åt sidan (och så småningom lägger på marken mellan oss och sen framför oss). Samtidigt som jag övar valpen att lämna ifrån sig föremålet för att få belöningen.
- Nosdutt - Så snart valpen gripit ett föremål några gånger går vi över till att öva nosdutt. Att valpen för att få en godis ska dutta nosen mot min handflata. Detta tar oftast 3*2 repetitioner för att valpen ska förstå momentet.
- Gripande och nosdutt - Och då kan vi öva gripande, lämnande och nosdutt i kedjor. Locka valpen att gripa, när den griper be den dutta för att få belöning. Det här momentet tar längre tid och man för ofta backa till ett rent gripande, ett rent duttande i några omgångar/dagar innan de ser sammanhanget.
Vid ca 8-16 veckors ålder kan man prova att betinga ett föremål
När du vill hålla på med t.ex. apportering, spår, rapport eller uppletande så skall hunden lyfta ett föremål och bära det till dig, för att sedan lämna av det i din hand. Alla hundar vill inte lyfta, en del gillar inte att bära, andra tuggar på föremålen och många är ovilliga att lämna dem i från sig. Lättast lär du in allt detta, tycker i vart fall vi, genom att börja med en vaddfylld strumpa som du knutit ihop, favoritleksaken om den är lätt buren eller kanske en rådjurs-skank.
Lägg föremålet på golvet i ett litet rum där du är ensam med hunden och inget kan störa, förse dig med massor av gott godis, köttbullar brukar vara vår favorit. Så snart hunden närmar sig föremålet kastar du en godisbit till den. När den förstått att det är föremålet som är det utlösande för att få godis, ökar du kraven och för att få godis måste den nosa på föremålet. Jobba sedan så i två - tre dagar.
Sen ökar du kraven, den måste öppna munnen mot föremålet för att du ska kasta/ge godiset, sen krävs att den tar föremålet i munnen, därnäst att den lyfter. Börja nu införa det ord som du tänker använda för att få hunden att bära saker som apport eller liknande. Jag använder ordet Apport som beröm. Så snart hunden lyfter föremålet kallar jag den apport. Jag säger ordet på samma sätt som jag gör när hunden är färdig, bra apport, fiiiin apport, duktigt apport. När hunden vet att det är lyfta den ska kan du börja använda ordet för hunden greppar, säg ordet, var sedan tyst tills hunden lyfter föremålet, den får på så sätt själv klura ut att ordet betyder ta upp saken.
Sen kar du svårigheten genom att du kastar du godiset närmare och närmare dig. Den måste bära saken fram till dig för att få godis.
Sen kommer det svåra steget, att hunden måste lägga föremålet i din ena hand för att få ta godis i den andra. Du kan med fördel visa hunden att du har godis och på så sätt uppmana den att hämta föremålet för att få godis.
Nästa steg är att variera föremålen hunden ska hämta. Där näst gömmer du föremålet i rummet, ökar antalet föremål innan ni går utomhus och över utan störning, och till slut tränar ni med störning. Detta arbete kan ta oerhört lång tid, upp till ett år, men det är ett säkert sätt att få hunden att vilja hämta, bära och lämna av saker till dig! Ordet apport ska alltså betyda bär, inget annat!
När vi gör så, dvs. slutar att belöna det ena steget och väntar med belöningen tills steget
efter, så sä
ger vi att vi höjer belöningskriteriet. När det andra steget är inlärt, ökar vi
belöningskriteriet. Det vill säga, vi väntar tills hunden gör det tredje steget innan förstärkningen/belöningen kommer. Så fortsätter vi allt eftersom träningen fortskrider. När ett steg är uppnått slutar du förstärka det beteende som inte är tillräckligt nära målet. Det är viktigt att ett steg är verkligen är inlärt och befäst (så att hunden förstår vad som förväntas) innan du höjer belöningskriteriet.
En bra tumregel är att hunden ska bjuda det aktuella steget minst 2 av 3 gånger innan du
höjer kriteriet. Vänta inte längre än att hunden klarar det 4-5 gånger, för då är det en så
liten utmaning för hunden, att hunden lätt kan bli uttråkad och tröttna.
Shaping plan för bärande, (när hunden förstår vad en Klicker innebär)
Om vi ska lära hunden att bära ett föremål det lyft upp från golvet och hålla det i munnen i riktning mot oss så kan vi även här använda oss av successiva närmanden av slutmålet:
1) Att bara då hunden håller föremålet i 10 sekunder förstärks
2) Endast rörelse mot dig då du kallar på den förstärks (minsta lilla rörelse räknas)
3) Endast rörelse mot dig förstärks
4) Endast en tydlig rörelse mot dig förstärks
5) Endast en tydligare/större rörelse mot dig än den hittills gjorts förstärks
6) Endast en rörelse nästan hela vägen fram till dig förstärks
7) Endast en rörelse hela vägen fram till dig förstärks
8) Endast en rörelse hela vägen fram till dig och den rör vid dig förstärks
9) Endast en rörelse hela vägen fram till dig och den rör vid din utsträckta hand med nos/föremålet förstärks
10) Endast en antydan till att ge dig/lämna av föremålet förstärks
11) Endast pressande mot din hand förstärks (även om det bara är en dutt)
12) Endast ett tydligt pressande förstärks
13) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 2 sekunder förstärks
14) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 4 sekunder förstärks
15) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 6 sekunder förstärks
16) Endast då hunden trycker ner föremålet i din hand i 8 sekunder förstärks
17) Endast då hunden trycker ner föremålet och lämnar det i din hand förstärks
Så här kan du hålla på tills hunden trycker fast föremålet i din hand oavsett var din hand är. Först utsträckt, sen närmare din kropp, bakom ryggen, högre upp. Låt hunden jobba för att få fast föremålet. Du kan göra övningarna hur svåra som helst, bara du ökar kraven med små små steg.
Vilka egenskaper behövS?
· En bra spaniel måste snabbt kunna koppla på och av – den kan inte göra av med en massa energi i väntan på sin tur. Den måste vara snabb på att rensa hjärnan på oväsentlig information, kunna lämna tidigare händelser bakom sig och ta in ny information utan att fastna i det gamla. Hane eller tik är en smaksak, men tikar kan bli lynniga under löpen och statistiskt sett är det en fördel att ha en hane då dessa arbetar med större intensitet.
· En annan egenskap vi tycker är oerhört viktig är hundens spontana sätt att hantera vittring & vilt. Den ideala hunden tränar i princip sig själv och ju mer erfarenheter du presenterar för den, ju duktigare blir den.
· Vi gör ett egenskapstest på alla våra valpar vid 6,5-7,5 veckors ålder, lite beroende på ras och hur tidiga/sena respektive kull är i utvecklingen. Testet ser lite olika ut beroende på ras, men vad vi vill få fram med testet i den här åldern är följande:
· Adderar valpen positiva eller negativa erfarenheter, dvs. om det händer skrämmande saker blir den räddare och räddare, eller glömmer den och suger i sig av det positiva istället. Det här förändras inte under livets gång, utan vissa hundar kan bli bitna av andra hundar, få raketer skjutna bakom sig eller bli allmänt skrämda utan att det sitter kvar i minnet. Andra blir räddare och räddare med åren. En bra jakthund får inte bli räddare med åren.
· Är den snabb att koppla av och varva ner liksom motsatsen varvar den upp snabbt. En bra jakthund kan både och.
· Vilken typ av vilt föredrar den? Fältfågel, skogsfågel, smått hårvilt, klövvilt? Vad har du tänkt jaga – den typen av vilt ska din valp föredra, det blir markant lättare då!
· Om valpen föredrar fältfågel men backar av på klövvilt, betyder det att den har stor respekt för klövviltet i denna ålder. Det betyder inte att den inte med åren kommer få mer och mer mod och så småningom kommer våga förfölja klövvilt.
· Om valpen vill men inte riktigt törs ta fågelvingen just nu – finns det alla chanser att den kommer att våga ta den, om den är en valp som adderar positivt. Adderar den negativt – är chansen liten att du lyckas alls.
· Du vill ha en hund med mod, men som är ljudkänslig. Varför, jo det du styr med i fält är pipan, lyssnar hunden inte ens som 7 veckors valp på ljud, lär den knappast börja senare. Men är det inte lätt att den blir skottberörd då? Det kan man ju tro, men en bra jakt hund är skottberörd, men på ett positivt sätt - den har positiva förväntningar på ett skott! Så risken för skottberördhet har mer hur den adderar att göra, kommer den addera skott till positiva eller negativa erfarenheterna.
· Hur får jag en spaniel att skalla – de ska inte skalla! Vi vill inte att de skallar!
· En annan egenskap vi tycker är oerhört viktig är hundens spontana sätt att hantera vittring & vilt. Den ideala hunden tränar i princip sig själv och ju mer erfarenheter du presenterar för den, ju duktigare blir den.
· Vi gör ett egenskapstest på alla våra valpar vid 6,5-7,5 veckors ålder, lite beroende på ras och hur tidiga/sena respektive kull är i utvecklingen. Testet ser lite olika ut beroende på ras, men vad vi vill få fram med testet i den här åldern är följande:
· Adderar valpen positiva eller negativa erfarenheter, dvs. om det händer skrämmande saker blir den räddare och räddare, eller glömmer den och suger i sig av det positiva istället. Det här förändras inte under livets gång, utan vissa hundar kan bli bitna av andra hundar, få raketer skjutna bakom sig eller bli allmänt skrämda utan att det sitter kvar i minnet. Andra blir räddare och räddare med åren. En bra jakthund får inte bli räddare med åren.
· Är den snabb att koppla av och varva ner liksom motsatsen varvar den upp snabbt. En bra jakthund kan både och.
· Vilken typ av vilt föredrar den? Fältfågel, skogsfågel, smått hårvilt, klövvilt? Vad har du tänkt jaga – den typen av vilt ska din valp föredra, det blir markant lättare då!
· Om valpen föredrar fältfågel men backar av på klövvilt, betyder det att den har stor respekt för klövviltet i denna ålder. Det betyder inte att den inte med åren kommer få mer och mer mod och så småningom kommer våga förfölja klövvilt.
· Om valpen vill men inte riktigt törs ta fågelvingen just nu – finns det alla chanser att den kommer att våga ta den, om den är en valp som adderar positivt. Adderar den negativt – är chansen liten att du lyckas alls.
· Du vill ha en hund med mod, men som är ljudkänslig. Varför, jo det du styr med i fält är pipan, lyssnar hunden inte ens som 7 veckors valp på ljud, lär den knappast börja senare. Men är det inte lätt att den blir skottberörd då? Det kan man ju tro, men en bra jakt hund är skottberörd, men på ett positivt sätt - den har positiva förväntningar på ett skott! Så risken för skottberördhet har mer hur den adderar att göra, kommer den addera skott till positiva eller negativa erfarenheterna.
· Hur får jag en spaniel att skalla – de ska inte skalla! Vi vill inte att de skallar!
JaktträningSföberedeLSer för unga valpar
För att bli bra på att hitta rätt typ av vilt måste valpen ges chansen att lära känna den typ av vittring du vill att den ska jobba för att finna. Jag vet inte hur många sorkjägare vi sett eller tränat innan vi fick förståelse för detta. Det pratas om torrjagande, om dressyr, jaktfot och lydnad – men på tok för lite om vittringserfarenhet hos riktigt små valpar. Har du inte naturligt fasan, rapphöns eller kanin i din närhet. Då går det att lösa, man kan hålla vaktlar och rapphöns som tamfågel. Ett par tre stycken i en liten hönsgård. Så kommer din valp att stöta på den doften ofta. Du kan lägga ut vittring antingen i form av torkade fjädrar, dra spår med frusen fågel eller fågelskinn. Precis som man tränar en hund för nosework, för viltspår eller personspår, så kan man träna en hund att hitta rätt vittring. Jag lägger inte upp en kurs plan här för det, för jag hoppas att om du köpt en valp för att jaga med – har möjlighet att komma ut på jaktmarken. Men har du inte det, så gör en träningsplan för krukträning och spårträning på fågelvittring.
