We learned a lot yesterday

I´m so sorry for the angel, as I left my brain at home I just didn´t know how to turn the camera.... ;)

We started this morning with some whistle and retrieving indoors, moved out to quail in the garden with two dogs at the same time, as pointing dogs has to respect each other during field work. And then we took a partridge to the garage. Well there's a lot of places to hide behind when your garage works as your basement at the moment... And partridges are not as brave as quails. Well we have tried and perhaps with time we will figure out how to do this with some efficiency 😂

We went for another work with Birger Knutsson and Tommy Andersson yesterday, and learned a lot. Figured out several things and got to reconsider and change a few things.

To sum it up, we still work like we have a spaniel in front of us, and we obviously don't. And this is not just a challenge, it is the most interesting thing for both of us how to use old knowledge in new ways. Like that you want the speed and energy in both pointing dogs and spaniel, but with a spaniel you keep them low, tight and with a "thumb in the eye" to with in time and experience give them more freedom and trust. But with the pointing ones you have to do the opposite, making your self interesting enough to be worth keeping contact with and by giving them trust, freedom that contact builds up, not decrease!!! It was interesting to see that Iza reads me a lot, but not when I expected her to, when passing me as the spaniels has done. She does the reading and contact check when she's about to be turning. I don't need a whistle signal as she is so in to my body language that the whistle is pointless at those moments. I have to trust her more. And when Martin did the same with Becca, giving her the signal with his body when about to turn she all of a sudden made those perfect not too deep turns.

Becca walked up some partridge and she didn't take off like she used to. So we can try to work her of the leash when there's birds in the field. A huge step forward.
We found that Iza start to hunt for 🐭 when I use the word "här" / "here", as I use that when retrieving. So she tries to retrieve the 🐭!!!! She never does that with Martin, as he has not been the one who works with her retrieving and he doesn't use that word. So I have to start using left and right instead... Iza found some partridge in the field too. The first one we walked up, lucky me having her in a long leash or she might have left for the next countie 😉 She pointed the next group but I made them take off before she could rise them (they were running like hens 🤓).
No she was not steady, but she was calm when I finally got her to sit down but she could leave the memory of the birds behind and continue working afterwards. That is a very good thing.


Now we are going to work with partridge in the garage for some time, I will not take those into the kitchen though, I just have to figure out how to do it 🤓

Vi började morgonen med lite visselsignaler och apportering inomhus, flyttade ut i trädgården med lite en vaktel men med två hundar samtidigt, eftersom stående fågelhundar måste respektera varandra under fältarbete. Och sedan tog vi en rapphöna i garaget. Jo det finns en hel del platser att gömma sig bakom när ditt garage fungerar som din källare för tillfället.. Och rapphöns är inte lika modiga som vaktlar. Nu har vi försökt och kanske kommer vi med lyckas räkna ut hur man gör detta med viss effektivitet 😂

Sedan åkte vi iväg för ännu ett fältarbete med Birger Knutsson och Tommy Andersson i går, och lärde oss massor. En del räknade vi ut ut och fick lov att både ompröva och ändra några saker i vår träning.

För att sammanfatta det hela, så jobbar både Martin & jag fortfarande som vi har en spaniel framför oss, men det har vi naturligtvis inte. Och det är inte bara en utmaning, det är det mest intressanta för oss båda att klura ut hur man använder gammal kunskap på nya sätt. Precis som när det gäller spaniel så vill du ha fart och energi i stående fågelhundar, men med en spaniel vill du hålla den låg, nära och med en "tumme i ögat" för att med ålder och erfarenhet ger dem större och större frihet och förtroende. Men med de stående måste du göra det motsatta, att göra dig själv intressant nog vara värt att hålla kontakt med och det genom att ge dem förtroende, frihet - för genom just det, frihet och ansvar som de växer som individer!!! Det var intressant att se att Iza läser av mig hela tiden, men inte när jag förväntade det av henne, när hon passerar mig som spaniels har gjort. Hon gör en avstämning och läser mig när hon är på väg att vända/ göra ett nytt slag. Jag behöver inte en visselpipesignal för hon är så inne i mitt kroppsspråk att visslan är meningslös i dessa stunder. Jag måste lära mig att våga lite på henne mer.
Och när Martin gjorde samma sak med Becca, att han ger henne signalen med sin kropp när hon är på väg att vända, ja då gjorde hon helt plötsligt  de perfekta inte alltför djupa slag.

Becca gick upp några rapphöns och hon gick inte alls efter som hon brukade. Så vi kan gott försöka jobba med henne utan lina när det finns fåglar i området. Ett stort steg framåt!
Vi upptäckte att Iza börja jaga 🐭 när jag använder ordet "här", som jag använder det när vi apporterar för att tala om att hon är på väg till rätt apport. Så det hon försöker göra är att apportera 🐭 !!!! Hon letar aldrig sork med Martin, eftersom han inte har varit den som arbetar med just apporteringen på det viset och han inte använder det ordet. Så jag måste lära mig att börja använda vänster och höger i stället...
Iza hittade också några rapphöns på fältet. Den första gick vi upp ihop, snacka om glad jag var över att jag hade henne i lina annars hade jag nog fått hämta henne i nästa kommun 😉 Hon stod för nästa grupp fåglar, men jag lyckades få dem att lyfta innan hon han resa dem ( ja hann inte ge något kommando för det heller  (de for runt som yra höns och ville inte alls vara stilla framför en liten hund 🤓).
Ingen kan påstå att hon var stadig precis, men hon var lugn när jag äntligen fick henne att sitta ner och hon kunde lämna minnesbilden av fåglarna bakom sig och fortsätta arbeta efteråt. Det är en mycket bra förmåga, och man måste suga på alla små karameller...


Nu kommer vi att arbeta med rapphöns i garaget under en viss tid, kommer jag inte ta dem i köket men jag har bara att räkna ut hur man gör det 🤓