Sunny side up

We finally got time and weather for som work in the fields today. Longer days and no snow seemed way too tempting to be ignored. So we took the dogs to Lanna and my parents fields, which Iza obviously thought she had outgrown when she exploded and was all over the place. Not just the fields, but the stables, and everything with in reach (and she does have a wide reach range 😅)

As she was a bit (more than suitable) over loaded energy wise, I knew that her hearing might be a bit selective to begin with. What I did not expect was the increase in speed that she had gained the last three weeks. It was like she had gained yet another gear or an extra turbo! Like a bouncing ball and airborne! Well we have a lot more to work with now, but we have a plan and the aids to get there.

The hard thing is never to get the direction ability back, well if you once have had it, the trouble is to do that with out loosing speed. You can always "tie" the dog harder to you, and through that get better control,  but you will loose speed by that, and width. So we got to work on the TRUST thing, I have to trust that she listens, and she have to trust that my commands are wise.
Through doing both traditional heel work , she gets to know my signals and she is more sure in what I ask for.
Through climbing, resquing and helping each other out in new and a bit scary or un usual situations we learn how to trust each other in different situations. And that combined with just direction training in a larger scale, separated from the field work, we hope to be able to get there.

So we separate the direction training from the fields for a period now, as we have a time in this country that dogs are not allowed to run or train free in the grounds, that will be the only option soon any case. We aren't allowed to be out working the dogs, out of leash, from the 1 st of March to the 20 th of August, not even on your own grounds, as birds are nesting and mother nature needs her nursery. So we will have to be either behind fences or in a leash soon.

My plan for the trust area is a few at the moment, a lot of them needs a car and a bit of travel to be arranged, others is easily done. We will walk on suspension bridges, metall stairs, trampoline, jump down from hights to my lap, climb things together and so on. As Iza is quite comfortable with what ever, it might not be as successful as if she had been a more hesitant dog, but it´s a way to get the bond stronger.

Becca, well I tried to do the work with her  first in the fields- we switched dogs... Well I will just put it like this, we switched back, but Becca listen when I argued with Iza. And she worked soooooo good. I´m so proud of her, eventhough she thinks I´m a gnat and ignores me most of the time in the field. At least she listened very well to Martin  now and did a great work. Naturally a bit lower in speed, that vcomes with the asking for if it is okay, but the pattern, the eagerness to get it all right. She was great!

Now I really have to work, after yet another night of sickness, this time our eldest daughter. At least they take turn and so do the parents here. But unfortunately taking turns with work does not apply. So Martin is of to the kennel Club for yet another study weekend and I will work on our family buisness =)

Så fick vi äntligen tid och väder för lite arbete på fälten i dag. Längre dagar och ingen snö gjorde det mer än frestande att ge sig ut. Så vi tog hundarna till Lanna och mina föräldrars fält, vilka Iza uppenbarligen tyckte att hon hade vuxit ifrån när hon exploderade och var överallt. Inte bara på fälten, utan även stallplanen och allt annat inom räckhåll räknades visst in (och hon har en stor räckvidd nu mera 😅)

Nu hon lite för (mer än lämpligt) överladdad energimässigt, så jag visste att hennes hörsel skulle vara lite selektiv till att börja med. Vad jag inte hade en aning om var ökningen i hastighet som hon hade tillskansat sig de senaste tre veckorna. Det var som om hon hade hittat ännu en växel eller försetts med en extra turbo! Som en studsande boll och med vingar! Jo vi har mycket mer att arbeta med nu, men vi har en plan och hjälpmedel för att komma dit, tror vi.

Det svåra är inte att få dirrigerbarheten tillbaka, inte om du en gång har haft den, problemet är att göra det utan att förlora hastigheten. Du kan alltid "knyta" hunden hårdare till dig och genom att få bättre kontroll, men du kommer att förlora hastighet genom det och bredd. Så vi ska arbeta på förtroende biten istället, jag måste lita på att hon lyssnar, och hon måste lita på att mina kommandon är värda att lyssna på.
Genom att göra både traditionellt lydnadsarbete, där hon får lära känna mina signaler och bli mer säker i vad jag ber om.
Genom klättring, räddning och hjälpa varandra i nya och lite läskiga eller ovanliga situationer, där vi lära oss att lita på varandra i olika situationer. Och det i kombination med ren dirrigeringsträning på större ytor, halt separat från  fältarbetet, så hoppas vi att kunna komma dit.

Så vi separerar dirrigeringsträningen från fältarbetet under en period nu, eftersom vi har en tid i detta land att hundar inte får springa eller träna lösa i naturen, så det kommer att vara det enda tillgängliga alternativet snart i alla fall. Vi måste hålla hundarna inom staket eller i koppel från den 1: a mars till 20: e augusti, inte ens på dina egna marker får hunden vara lös, eftersom fåglar häckar och moder natur behöver sin barnkammare. Så vi måste vara antingen bakom stängsel eller i koppel snart.

Min plan för arbetet på förtroende området är flera just nu, för en hel del av dem behöves en bil och lite resor ordnas, andra är lätt gjort. Vi kommer att gå på hängbroar, metalltrappor, studsmatta, hoppa ner från höjder till mitt famn, klättra på saker tillsammans och så vidare. Eftersom Iza är rätt bekväm i de flesta situationer nu, så blir det inte riktigt lika effektivt som om jag gjort det under en period när hunden är mer instabil i sin mentala utveckling, samtidigt kan sådan arbete under en mognads fas få motsatt effekt om man inte lyckas med varje moment men det är ett sätt att få ett ökat förtroende för varandra.

Becca, jo jag försökte att göra det första arbetet med henne på fältet - vi bytte hundar en stund... Jag kommer bara säga så här, vi bytte tillbaka! Men Becca lyssna när jag hade ett allvarssnack med Iza. Och hon arbetade såååååå bra, med Martin. Jag är så stolt över henne, även om hon tycker att jag är en irriterande mygga och ignorerar mig för det mesta på det området. Hon lyssnade mycket väl till Martin nu och gjorde ett bra arbete. Naturligtvis i lite lägre hastighet, vilket kommer automatiskt i och med att först måste be om lov eller kolla av att det är okej innan hon utför det, men mönstret, och viljan att göra rätt. Hon var kanon!

Nu måste jag verkligen att jobba istället för att skriva, efter ännu en natt av kräkande, den här gången vår äldsta dotter. De turar åtminstone  om med det hela och det gör föräldrarna med. Men tyvärr har jag ingen att turas om med vad det gäller arbete. Så Martin är med Kenneln klubben för ännu en helg med studier och jag får arbeta med familjeföretaget =)