Still waiting

Yes we are still waiting for the results of the hip score... I hate this!
It was not clear AA hips on either dog, because Iza had one joint that was a bit flat and how they will measurer that is hard to guess and Edda, well I´m not the one to put letters on those - we will find out eventually. Beccas elbows at least were clear as a summer sky and the injury she has had trouble with is in the ligaments of the wrist. She has obviously overstretched her wrist some time during the winter and then chosen to use galopp as a result of that, and finaly becoming so strong in that side of gallop that she chose to run in that all the time - and over developed in those muscles becoming oblique in her musculation. The oblique development and choice of always putting one leg first, and then becoming hesitant in laying down fast, was the most obvious for us. So painkillers and trotting for 6 weeks is her ordination, slowly building up that side again. On horses it is easier by my opinion, because I can force it to work in the galopp it prefers not to use, I can balance the horse while riding it and I can feel as soon as the horse becomes more strong in one side - well at least I used to do that. But to tell a dog to just use right galopp and put left hind leg deeper under itself is quite troublesome...

​I´ve found the first tick of the year on Iza, I thought she had come in season as she started to clean herself a lot this morning, well it was not that, it was one of those little annoying creatures biting her, yes exactly there! Not nice! I guess anyone can imagine that feeling...

I´ve decided to take both dogs for the first Rally Lydnad class tomorrow, as Becca is in rehab and Iza already have a class every second week, it feels wise. Honestly I think this is a Becca thing, she is way too happy and to all over the place to start with traditional obedience at the age of four. 
But as Martin put it - after our silent training she became another dog. One that never pull the leash, that ask twice about a lot of things and who prefer when we work with small signs and quite quietly. It is interesting to see her development. And now that she is on painkillers, well then she throws her self in to things again, like lay down, jump and retrieve - she can´t do it with out that extra little jump of hers. So lovely to see her passion again that we have been lacking since the end of January...

Ja, vi väntar fortfarande på resultaten från höftledsröntgen... Jag hatar verkligen att vänta och kikar in på hunddata stup i kvarten!
Det var inga klara AA höfter på någon av hundarna, eftersom Iza hade en ledkula som var lite platt och hur de kommer mätare den är svårt att gissa och Edda, jag törs inte sätta bokstäver på dem - vi kommer ju att få veta i vilket fall så småningom.
Beccas armbågar var dock klara och rena som blå sommarhimmel och skadan hon har haft problem med sitter i ligament i handleden. Hon har uppenbarligen överansträngt sin handled någon gång under vintern och sedan valt att använda galopp som en följd av det, och slutligen blivit så stark i den sidan av galopperandet, att hon väljer att köra i den galoppen hela tiden. På så sätt blir hon starkare och starkare i dessa muskler blir där med sned i hela sin muskulatur. Den sneda utveckling och val att alltid sätta ett ben först, och sedan blir långsammare och långsammare ner till ligg, var det mest uppenbara för oss. Så smärtstillande och trav i 6 veckor är hennes ordination, för att långsamt bygga upp den sidan igen. På hästar är det lättare enligt min mening, eftersom jag kan tvinga den att arbeta i den galopp den egentligen inte vill inte använda, och jag kan balansera hästen under ridningen. Där kan jag känna så snart hästen blir mer stark i den ena sidan - och åtminstone jag brukade kunna göra det. Men att tala om för en hund att bara använda höger galopp och sätta vänster bakben djupare under sig, ja det är lite mer besvärligt ...

Jag har hittat den första fästingen för året på Iza idag. Jag trodde att hon hade börjat löpa eftersom hon började tvättade sig en hel del i morse. Men nej då, var det inte en av dessa små irriterande varelser som bitit sig fast i henne, ja exakt där! Inte snällt! Jag antar att alla kan föreställa sig den känslan...

Jag har beslutat att ta med båda hundarna på första Rally Lydnads träffen imorgon, eftersom Becca är under rehabilitering och Iza redan har en kurs varannan vecka, så det känns det klokt. Allvarligt talat så tror jag det här mest är Beccas sak, hon är alldeles för glad och "all over the place" för att börja med traditionell lydnad vid fyra års ålder.
Men som Martin uttryckte det - efter vår tysta träning blev hon en annan hund. En som aldrig dra i kopplet, (det beror på vem som håller i det kopplet ska tilläggas) och att hon började fråga två gånger om en massa saker. Hon föredrar när vi arbetar med små tecken och ganska tyst. Jag tycker det är otroligt intressant att se hennes utveckling på den fronten. Och nu när hon är på smärtstillande medel, ja då kastar hon sig in i olika moment igen, som ligg, hopp och apport - hon kan inte göra det utan att gör sitt extra lilla hopp. Så underbart att se hennes passion igen som vi har saknat sedan slutet av januari ...