Jealousy

Our dogs are rarely jealous, when we work with them we just take turn with each and everyone and waiting is as much a part of the procedure as the actual work in itself. But yesterday when Iza understood that it was just Becca that was going for the "rally lydnads" training her expression was unbeatable. She was so disappointed with me and my plans. The first time I brought both of them, but as Iza is in heat/season that was not a good idea as there was a beginners class starting yesterday and I thought just 15 other dogs was enough distraction, that was not an option this time. So she had to stay at home, sulking and disappointed to babysit that little fluffy thingy! That was not Iza´s plan at all.

So Iza wanted some alone time with me toady, just us training, and all of a sudden Ebba had escaped and was sitting next to her. Hrm disappointed again, so we did a masage, and Ebba slept on Izas legs during that one- which obviously was okay with them both. As long at they don´t paw Ebba to hard she is okay with almost anything from Becca and Iza, and as they found the puppy food boring they gladly shared of their own food. Not just letting her eat out of their bowl, it is more than that. Becca often drop food around her when Iza has finished, Iza never drop any food. But all of a sudden we had two dogs dropping food around them just to make Ebba happy... That was interesting to watch, especially when you have been living with spaniels befor and know how harsh they can be around food.

The Rally lydnad then, oh as long we are allowed to feed as much treats as possible Becca gladly eats her way through that. We have tried all the signs in the beginners class and now it is more about me feeling comfortable working with the signboard in the right position and with a lead. And then grow out of all the treats, but I definitely plan on starting Becca during the summer, we just have to start put it all together a few times befor I enter us.
But we were given a new project, how to make the dog get in contact with their rear quarters. Most dogs live their whole life un aware of that part of their body. Becca is definitely one of those dogs, so this will be interesting to watch her getting more and more aware of those hind paws. Project number one, getting Becca aware of her front paws, because I honestly think she does not know that those exist either ;) 
We are using a saucepan to put the front paws on and then the dog is supposed to learn how to stand still with the front and just move the hindlegs. Becca and Ebba has reached the same level, both after one day of training, well a half day actually, knows how to climb the pan. Iza, yeah I know she is something else, she managed that pan and walking in both directions after trying it twice. She might be out of motivation for a lot of things at the moment as she is going in to those special days, but learning something new never loses its glamour in her eyes.

Ebba, well she starts to get a grip of sitt, lay down and stand,  and actually connecting it to the word. She has tried the word heel, well more like you make her sitt, stand beside her and say heel and give her a treat. She has been introduced to pheasant, quail, partridge and rabbit and has retrieved both wings and a whole quail. How I love the luxury of starting with a baby not a 4 month old or an adult. There are soooooo many things I want to try on this puppy and then having both quail and partridge at home and an instructor that is competing in the National team in obedience - I feel so lucky.

Less lucky was that when we took Iza to the vet to give her the vaccination and an annual check up, the vet could tell that her hips are not equal. She is more hesitant to put all her weight on the C hip than on the good one. I have to think about that and how to deal with that knowledge and how to proceed in her education related to that knowledge.

Oh and finally I´ve entered Edda, our springer junior to the show in Hasslarp, she is finally geting out of her season/heat after over 30 days...

Våra hundar är sällan avundsjuka, för när vi jobbar med dem tar vi dem bara i tur och ordning och att vänta är lika mycket en del av träningen som själva arbetet i sig. Men igår när Iza förstod att det bara var Becca som skulle få åka på "rally lydnads" -träningen, ja då var hennes min oslagbar. Hon var så besviken på mig och mina planer. Första gången jag tog jag ju med dem båda två, men eftersom Iza är löper så var det inte en bra idé eftersom det började en nybörjarklass igår och jag tyckte att 15 andra hundar var tillräckligt distraherande, så det var inte ett alternativ den här gången. Så hon var tvungen att stanna hemma, tjurig och besviken över att åka på att vara barnvakt till den lilla fluffiga saksen! Det var inte Izas plan alls.

Så Iza ville ha lite ensamtid med mig idag, bara vi två som tränade men Ebba hade plötsligt rymt och satt bredvid henne i fotgåendet. Hrm blev besviken igen, så jag gav henne en masage och Ebba sov på Izas ben undertiden - vilket uppenbarligen var okej för dem båda. Så länge som de inte tassar till Ebba för hårt när de leker är hon okej med nästan allt från Becca och Iza gör utom när de skäller, det tycker hon är läskigt. Eftersom de inte riktigt själva gillade valpfodret, jo då båda har smakat, så delade de med glädje med sig av sin egen mat. Inte nog med att de lät henne äta ur deras skålar, det var mer än så. Becca släpper ofta mat runt sin skål när Iza ätit färdigt, Iza dräller aldrig någon mat omkring sig. Men helt plötsligt hade vi två hundar drällde mat runt skålarna bara för att göra Ebba glad... Det var intressant att se, särskilt när man som vi levt med spaniels och vet hur hårda de kan vara med vems mat som är vems.

Rally lydnaden då, jo då så länge får vi mata med hur mycket godis som helst så äter Becca sig gärna henne igenom övningarna. Vi har provat alla skyltarna i nybörjarklassen och nu handlar det mer om att jag ska känna mig bekväm att jobba med skylten i rätt position och med flera skyltar i följd och få ett flyt på det hela. Och sen ska växa ur allt godis, men jag planerar definitivt att starta Becca under sommaren, vi måste bara börja sätta samman allt ett par gånger innan jag gör det.
Men vi fick ett nytt projekt att jobba med igår. Vi ska få hunden att komma i kontakt med sina bakre regioner. De flesta hundar lever hela sitt liv omedvetna om den delen av kroppen. Becca är definitivt en av dessa hundar, så det här blir intressant att se henne bli mer och mer medveten om sina bakben Projekt nummer ett, att få Becca medveten om hennes framtassar, för jag tror allvarligt talat att hon inte vet om att de finns de heller ;)
Vi använder en kastrull att placera framtassarna på och så ska hunden lära sig att stå stilla med frambenen och bara flytta bakbenen. Becca och Ebba har nått samma nivå, båda har efter en träningsdag, ja egentligen är det väl en halv dag, lärt sig hur man klättrar upp på kastrullen. Iza, ja jag vet att hon är något helt annat, hon lyckades förstå vad jag var ute efter och gick i båda riktningarna efter att ha provat det två gånger. Hon må vara omotiverad till en massa saker just nu när hon går in i höglöp, men att lära sig något nytt förlorar aldrig sin glamour i hennes ögon.

Ebba, ja, hon börjar få grepp om "ligg-sitt-stå" inte bara att godiset rör sig utan att det faktiskt med ordet att göra. Hon har provat "fot" fast mer som att när hon sitter ställer jag mig i rätt position bredvid henne och säger "fot" och ger henne en godis. Hon har fått prova på vinge från fasan, vaktel, rapphöna och tass från kanin och har apporterat både vingar och en hel vaktel. Vad jag älskar lyxen att börja med en riktigt liten valp och inte en som är 4 månader gammal eller en vuxen hund. Det finns så många saker jag vill prova på valpen och att sedan ha både vaktlar och rapphöns hemma och en instruktör som tävlar i landslaget i lydnad - jag känner mig så lyckligt lottad.

Mindre lyckligt var att när vi tog Iza till veterinären för att vaccinera och göra en årlig kontroll,så  kunde veterinären säga att hennes höfter inte är lika. Iza är mer tveksam till att lägga all sin vikt på C-höften än på den som är bra. Jag måste fundera lite på det och hur vi ska hantera den kunskapen och gå vidare i hennes utbildning relaterad till den kunskapen.

Åh, och äntligen har jag anmält Edda, vår springer junior till showen i Hasslarp, ​​hon har äntligen närmat sig slutet på sitt löp efter mer än 30 dagar...