Fourth, fifth and sixth time - yep I´m a bit intense some times ;)

Yes we are still working on the same project as last time...
In a 10 meter long corridor I have the dog next to my side, let it almost take a meatball from my hand then I throw 1 meatball and the dog gets "Yaaa" and is allowed to eat it. Now I let how many times that is allowed differ depending on speed and entusiasm. The speedier ther lesser times. Then I start to give a stop and when the dog is quite relaxed i give a new "Yaaa" that it is okay to eat the meatball. And then we repeat and if the dogs get it right, my goal was from the beginning to get the dog to move to the meatball with speed, stop, and with the same speed or even more eat it. The dogs developed it to different levels yesterday and showed different lack of understanding of earlier learned commands. To Becca any "Yaaa" was an okay to do what ever and any "Stop" was dampening her speed. She does everything whit a jump in the air usually so it´s quite easy to see any changes. After the sixth time today she could do:
"Yaaa-Stop-Yaaa-Stop-Yaaa" and the last stop just inches from the meatball. Interesting that there is no slowing down now, it´s just a matter of exploding or more exploding. So there is hope that with enough bird contact we might get back to that explosive avancing we used to have. She just need a lot of experience.

My goal for Becca at the moment is that she shall spontaniously stop next to the meatball and wait for a Yaaa it has happened, but it is not a routine. Well after a day and a half nothing is a routine really ;)

With Iza  the difficult is that she first of all doesnt do anything with extreme speed indoors. Second we found out that a "stand" signal to her meant that she was free from my commands. And third wich I have seen quite early with her, if she find a tempt too much she chose to ignore the tempt and pretend it does not exist. Now we can keep the same tempo through out a "Yaaa-Stop-Yaaa-Stop-Yaaa", she can stand over a meatball knowing it is there and she can stand and still be in my command.
With her I will go over to work indoors on quail, it has turned out to be quite usefull to have a stripped basement at the moment. The room is 10*4 meters +4*4 so one can send the dog in different directions and we might be able to work with two birds. The only thing Iza does if a quail does not take off is retrieve it, and she is very soft in mouth with birds so it shall be fine.
We have had dogs like that before that they are extremly carefull with living animals. So we could use those dogs when some one let the rabbits out of their cage or if a bird run off from where they were supposed to be. With Becca there is another problem or behaviour, she paws them so that they do a vaulting, and Quail are a bit fragile and Becca a bit too strong for that combination. 
Perhaps I can do it with partridge indoors later on with her or partridge in a "flight-harness" outdoors. I still have not figured that out though.

​Ja, vi arbetar fortfarande på samma projekt som förra gången ...
I en 10 meter lång korridor har jag hunden vid min sida, låter den nästan ta en köttbulle ur min hand som jag sedan kastar  och hunden får "Ya" och får äta den. Nu låter jag hur många gånger som tillåts variera beroende på hastighet och entusiasm. Ju snabbare & ivrigare desto färre gånger. Då börjar jag att ge ett stopp och när hunden är ganska avslappnad jag ger en nytt "ya" att det är okej att äta köttbullen. Och sedan repeterar vi och om hundarna få till det, mitt mål var från början att få hunden att springa till köttbulle med hög hastighet, stoppa och med samma hastighet eller ännu högre äta den. Hundarna utvecklade det till olika nivåer igår och visade olika brist på förståelse för tidigare inlärda kommandon.

För Becca betydde tydligen "yaaa" var en okej att göra vad som helst och alla "Stop" betydde dämpa farten. Hon gör normalt allt med ett hopp i luften, så det är ganska lätt att se eventuella avvikelser. Efter sjätte omgången idag kunde hon göra:
"Ya-Stopp-ya-Stopp-ya" och det sista stoppet bara centimeter från köttbullen. Intressant att tempot inte avmattas nu, det är mer en fråga om att explodera eller ännu mer explosion. Så det finns hopp om att vi med tillräckligt fågel kontakt kan få tillbaka till den explosiva avans vi brukade ha. Hon behöver bara en hel del erfarenhet.

Mitt mål för Becca just nu är att hon spontant ska stoppa bredvid köttbulle och vänta på en yaaa det har hänt, men det är inte en rutin. Långt efter en och en halv dag ingenting är en rutin egentligen;)

Med Iza var det svåra är att hon först och främst gör inte något med extrem hastighet inomhus. Det andra ar att hon uppfattade "stå" signalen som att hon var fri från mina kommandon. Och för det tredje vilket jag har sett ganska tidigt med henne, om hon hittar något som frestar henne lite för mycket, så väljer hon att ignorera frestelsen och låtsas som att den inte existerar. Nu kan vi hålla samma tempo genom en "yaaa-stopp-yaaa-stopp-yaaa", hon kan stå över en köttbulle även om hon är medveten om den är där och hon kan stå och fortfarande vara i mitt kommando.

​Med henne jag kommer att gå över till att arbeta inomhus på vaktel, har det visat sig vara ganska användbart att ha en "strippad" källare just nu. Rummet är 10 * 4 meter + 4 * 4 så man kan skicka hunden i olika riktningar och vi skulle kunna arbeta med två fåglar. Det enda Iza gör om en vaktel lyfter är att apportera den, och hon är mycket mjuk i munnen med fåglar så det ska gå bra.
Vi har haft hundar tidigare som var extremt försiktiga med levande djur. Så att vi kan använda dessa hundar när någon släppt ut kaninerna ur sin bur eller om en fågel kom på rymmen. Med Becca det finns ett annat problem eller beteende, hon tassar till dem så att de gör en volt eller två, och vaktlar är lite sköra och Becca lite för stark för den kombinationen.
Kanske kan jag göra det med rapphöns inomhus senare med henne eller rapphöna i en "flyg-sele" utomhus. Jag har fortfarande inte listat ut det riktigt.