Nörderi

Hur nördig får man bli? Hur nördig är du? När någon berättar att de inte är nördiga utan fokuserar på helhet, då vet du att de är riktiga nördar. Så nördiga att de grottat in sig så mycket att de börjat se på sig själva i tredje person 😉

Vad nördar du på just nu? Jag har tre hundar att jobba med,
1) Hagel 3,5 år som sätter upp egna begränsningar och mål - med andra ord jag försöker lära mig se om hon ser en svårighet eller inte i det vi gör för dagen. Det är helt avgörande för om hon ska gå från träningen nöjd och stolt, besviken eller tycka att dagens övning var meningslös. Hennes känsla för övningen är mer väsentlig än övningarna i sig 😅
B) Dorit 1,5 år som har ett ego träningsmässigt som är stort som ett höghus och som själv har störst fokus på att vara i centrum ä. Hon älskar att träna, hon älskar när det går fort och är mycket luft och yta i jobbet. Så vi jobbar på att hitta glädje i smått och nära - alternativet som hon säkert skulle tycka är både enklare och roligare är agility. Men hon har så lätt att varva upp - så jag tycker att vi behöver hitta lugn och fokus i detaljer först, innan vi går vidare. Och jag är både stel och långsam (överrörlighet i alla leder i bäckenet) så hon kommer behöva kunna styras på väldigt långt håll om hon och jag ska lyckas med den biten 😅😂
3) Esther som blir 9 månader till jul. Här har vi fokus på en kropp som växt fort och mycket, dvs styrka i tassar, ländrygg och kroppskontroll är A och O om hon inte ska göra sig illa när hon jobbar. Så vi pillar med riktigt små detaljer.

För om helhet ska vara fokuset, om man ska kunna släppa de små detaljerna och fokusera på hur det ser ut utifrån, då måste resmål bitarna sitta redan.

Om jag backar några år, så när Becca -( bracco italiano) och jag började jobba vrickade hon ofta vänster framtass. Hon hade sån fart, energi och glädje att hon kastade sig in i varje moment i livet med själ och hjärta. Så vi hamnade i rehab, om och om igen. Vi började öva stå-ligg-stå-ligg i en gungande rörelse utan att flytta tassarna. Först på halkfritt underlag, sen på mjukt och till sist på hala underlag. Sen lade vi till sitt-sitt vackert-sitt i en mjuk rörelse. Efter det la vi till ligg- sitt vackert- sitt- ligg. Som blev ligg-upp-sitt-upp-ligg. Sen övade vi Bakdelskontroll i många korta med repetitiva pass runt en kastrull.

När hon sen var fri från smärta så kunde hon plötsligt göra explosiva snabba inkallningar där hon vände i luften och landade i sittande fotposition. Inte för att vi övat det utan bara för att hon kunde kontrollera sin kropp.

Senare läste jag om att det fanns balettdansöser som slutat stretcha, de övade fotstyrka och stod på olika typer av balansplattor istället- för ju bättre balans de hade, desto rörligare blev de i sin kropp. Det vill säga, att jag är överrörlig i leder som behöver vara stabila gör mig stel, och styrka i leder som behövs för att göra dig stabil gör dig mjuk och smidig. Jag kan göra hur många stretch övningar som helst för mina axlar och nacken utan någon effekt. Men när bäckenet råkar hamna i rätt läge, ja då släpper all spänning.
Det är samma sak med känslor, när du känner dig stolt, nöjd eller ny kär- då faller alla bitar plötsligt på plats.

Så för att lyckas med helheten, måste man först lägga samman flera små pusselbitar. Men om du inte lägger ut alla delar av pusslet - så blir det svårt att sätta samman helheten. Så idag övar Esther och jag kontroll över höger baktass. Ett ben hon gärna glömmer bort när vi jobbar. Hon är vänsterbaktassad (tänk vänsterhänt) och för att bli lika stark i hela kroppen behöver hon hitta sin vänstra baktass och bli bekväm i att använda den. Mitt jobb är att vara nörden som hittar på övningar där hon hittar vägar att använda den. Ju mer hon använder den, desto starkare blir hon i den, ju mindre behöver vi tänka på den eftersom hon använder och tränar den själv i varje steg hon tar. På så sätt kan jag så småningom fokusera mer på helheten, eftersom vi hittat styrkan i detaljen.

Snacka om att vara NÖRDIG 🤪😂🤣