I meet a lot of dogs with long nails, too long nails, something which neither the dog or the owner actually benefits from. You get hurt, the dog is in pain and up on that it has a negative effect on the dog as whole , not just the movements. As the dog loses circulation in the paw and when that happends it both get sore in feet, sore in the patches and as the leg is lacking muscles in the lower part it looses circulation in the legs too.

This can be cured in two ways, you  either let the vet sedate your dog and have the nails cut really hard in the ultimate length and the vet makes the bleeding stop. That hurts though until the claw has healed and has a tendency to start bleeding when ever the dog walks.

But you can also cut the nail diagonally from the top, think of it as slicing cheese length whise. Do not cut it like the dog walks on it, cut the top of the nail instead. The reason the nail become sharp is that it is harder on the upperside, if you cut of the upper side the dog will peel down the under side by walking on it. Cut close to the pulp, that way the pulp will withdraw and the nail can be cut shorter and shorter each time.
​
If you find it hard to work with a nail clipper it might be worth trying a battery-powered nail sander, they are well worth the price of 300SEK.

​Jag träffar en massa hundar med långa klor, alltför långa klor något som varken hunden eller ägaren egentligen gynnas av. Du som ägare blir riven, hunden i sin tur har konstant smärta och ovan på detta får man en negativ effekt på hunden som helhet, inte bara på hundens rörelser. Då hunden förlorar cirkulation i tassen och när det happ det både få ont i fot, ont i plåstren och när benet saknas muskler i den nedre delen den förlorar cirkulation i benen också.

Detta kan enkelt botas på två sätt, du kan antingen låta veterinären söva din hund och låta få klorna av kapade riktigt hårt i optimal längd och veterinären får stoppa blödningen. Det gör dock ont tills klo har läkt och börjar lätt blöda igen när hunden går.

Men du kan också klippa klon snett ovanifrån, tänk dig tanken att du tar en osthyvel och hyvlar av den längs med. Klipp inte så som hunden går på klon, utan skär toppen av klon i stället. Anledningen klon bli vass är att det är hårdare på ovansidan, om du klipper av den övre sidan hunden så kommer hunden slita ner den mjuka undersidan själv när den går på den. Skär nära pulpan, då kommer pulpan att dra sig tillbaka och klon kan skäras kortare och kortare varje gång.

Om du tycker att det är svårt att arbeta med en kloklippare så kan det absolut vara värt att skaffa en batteridriven slipmaskin, de är väl värda priset på 300kr.

All dogs (and people for that matter) have periods:
Most dogs undergo a metal development at that period comes at the age of about 4 months and lasts for a week or two. At the age of 7-12 months for smaller breeds and 9-15 months for the larger breeds. And around 18-22 months when the dog becomes an adult. For some breeds they cant really cope with humans and situations they havent been introduced to befor the age of 4 months (but that is just for the origin breeds not gundogs!) The dog will during this period try to test the limits and see what rules really matters and find it difficult to take in lots of new information. So during these periods you might have to progress slower, shorter and make it easier for your dog.

There is a saying that says when:
At 4 months the dog will take over the children (the guarding their belongings and other things aginst them, for example)
At 7 months it moves over the mistress, she must not come too close to the sofa, while eating, etc. (At this age, they become sexually mature most dogs, the smaller the size the earlier).
At 18, as the man is thrown under the weel as well!
Please let this be a joke! Most dogs are returned to their breeders at the age of 18 months, because at that age even the most timid of bitches start to show their adult behavior - please shape your dog in to the adult you want as soon as it moves in, to leave it to later because the puppie is adorable when it´s biting your heels, growling at the kids or snap at people- they willnot sty small and adorable, they will grow out of the small, cute teeth too.

If the dog starts to guard against things kids or other people's children will do the following:
Let the child practice the exercises contact with the dog.
Make sure your child practice to determine when the dog will do different things.
Make sure your child learns to give the dog commands to go / out the door, in the car, etc.
Allow the child to practice the exercises that you can easily believe that it will manage and that they will succeed. It strengthens the child's confidence in relation to the dog and strengthens the child's role in relation to the dog.

Remember to always:
Greet the child first wherever you meet, when you come home, meet them for a walk or out in the garden when they are playing and so on. First the children, then the dog, you thus show who is the most important of the two of them.

This might need to be repeated when the dog reach 7-9 months (when it becomes sexually mature) and at around 18 months, when it becomes an adult. Make sure that it is you who decides when the dog to work and takes the initiative, that way you will learn the dog to relax and unwind, and it's incredibly important if you whish to have a harmonious and relaxed adult dog.

Never accept that the dog growls at anyone! Find out the reason why it growled, but never accept it. Give your dog something else to do so that it is not guarding, change the situation so that it does not feel constricted or whatever caused the growling. You might step on the dogs paw, nudge it, or something similar but it should NEVER growl at whether you or someone else. Solve the cause before it becomes a problem!

 ​Alla hundar (och människor med för den delen) har perioder:
De flesta hundar genomgår en metal utvecklingsperiod vid 4 månader, vid 7-12/9-15 månader varierar beroende på ras och vid 18-22 månader. Hunden kommer under denna period testa gränserna och se vilka regeler som verkligen gäller samt ha svårt att ta in massor av ny information. Det finns ett talesätt som säger att vid:
Vid 4 månader så tar den över barnen (den vaktar sina saker & maten mot dem t.ex.)
Vid 7 månader så kör den över matte, hon får inte komma för nära i soffan, när den äter etc. (I den här åldern blir de flesta hundar könsmogna, ju mindre till storlek dessto tidigare).
Vid 18 så ryker husse också!
Låt detta bli ett skämt! De flesta hundvalpar returneras tillbaka till sina uppfödare vid 18 månaders ålder, eftersom även den mest blygsamma tik vid den åldern börjar visa deras vuxna beteende - så snälla forma din hund till den individ du vill att den ska bli som vuxen så fort du får hem den, att lämna det senare eftersom valpen är bedårande när den biter dig i hälarna, morrar på barnen eller nafsar åt människor - de kommer inte förbli små och förtjusande, de kommer att växa upp och bli stora, de små söta tänderna också...

Om hunden börjar vakta saker mot barnen eller andras barn så gör följande:
Låt barnet öva kontakt övningar med hunden.
Se till att barnet övar på att bestämma när hunden skall göra olika saker.
Se till att barnet lär sig ge hunden kommandon om att gå/ut genom dörren, i bilen etc.
Låt barnet öva de övningar som du med lätthet tror att det kommer att klara av och att de kommer att lyckas med. Det stärker barnets självförtroende i förhållande till hunden och stärker barnets roll i förhållande till hunden.

Själv ska du tänka på att alltid:
Hälsa på barnet först var ni än möts, när du kommer hem, möter dem på en promenad eller ute i trädgården när de leker osv. Först barnet sedan hunden, du visar på så sätt vem som är viktigast av de två.

Detta kommer kanske att behöva repeteras vid 7-9 månader när den blir könsmogen och vid 18 månader när den blir vuxen. Se till att det är ni som bestämmer när hunden skall jobba och tar initiativet, på så sätt lär du hunden att koppla på och koppla av och det är otroligt viktigt för att få en harmonisk och avslappnad vuxen hund.

ACCEPTERA ALDRIG ATT HUNDEN MORRAR ÅT NÅGON MÄNNISKA! Ta reda på orsaken till varför den morrade, men acceptera det ALDRIG. Ge din hund något annat att göra så att det inte vaktar, förändra situationen så att det inte känner sig trängd eller vad det nu var som orsakade morrandet. Du kan råka trampa på hundens tass, knuffa till den eller något liknande, men den ska trotts det aldrig morra åt vare sig dig eller någon annan. Lös orsaken innan det blir ett problem!

There are times that I actually consider my self quite intelligent, well I can feed my self and I know how to pay a bill, but today I was proved utterly well that I am the biggest of idiots that walk this planet. Iza, is in my opinion one of the most clever little dogs there is. She can make any one play, she can climb any fence and she plans ahead... She is just 4 months old so that will be a challange when she gets older.

We had a deep discussion about who is actally in charge here, a few days ago, as she all of a sudden decided to dig down one of the rabbit dummies. We came to an agreement, after I turned in to a sitting, growling, sour bitch (well not much difference from what I am aginst humans every day, but to Iza it was quite a new experience). We agreed that I´m the leader and she showed it by creeping close to me and lay flat on her back. It could be worth mentioning that I sat in the middle of the lawn and growled while she was loose and free to do what ever she wanted to do. Well she started with ignoring me and running around for half an hour, but I´m quite stubborn. And finaly even she tought that it might be worth being friend with the "magic" meatball woman.

So when she all of a sudden put the dummie down, first yesterday, after having a lousy grip, and then again today and taking new grips every second meter - I thought Oh no not again! So I went back to train indoors and she refused to take any dummie at all! She lay flat on her back wagging her tail instead... A bit annoyed and frustrated, she had been working so good to day with everything else, I decided to do what I usually do with puppies/and adult dogs too, that  are as stubborn as I am. I put her in the cage and let her have a 15 minute long break. After that she was allowed to use the "bathroom" befor we went back to business. But she still refused to lift any larger objects!
After the fifth repetition of this exercise and I had her lifting smaller objects at least, I did what i should have done yesterday. Open her mouth... No there´s no teeth in the corners at all! Poor baby and stupid, silly human!

We will, in other words to work with ballet shoes and flip flops next period, no big thick dummies. And then we're going to do, she does so well, sit on the whistle. And then we will send man to the doctor for an examination of the head or two!

​
Det finns stunder då jag faktiskt tänker på mig själv som relativt intelligent, jag kan äta själv och jag vet hur man betalar en räkning, men idag fick jag bevis på att jag är den största av idioter som går den här planeten. Iza, är enligt min mening en av de mest smarta små hundar som finns. Hon kan få vem som helst att när som helst hänga på hennes lekar, hur trötta de än är, hon kan ta sig över alla staket om hon vill och hon planerar framåt... Hon är ju bara 4 månader gammal, så hon kommer definitivt att bli en utmaning när hon blir äldre.

Vi hade en djup diskussion om vem som är ansvarig här för ett par dagar sedan, då hon helt plötsligt bestämde sig för att gräva ner en av våra kanin dummies. Vi kom till en överenskommelse, efter att jag betett mig som en sittande, morrande , surt bitch (vilket inte är någon större skillnad från vad jag är mot människor varje dag, men för Iza det var ganska ny erfarenhet). Vi kom överens om att jag är ledaren och hon visade det genom att krypa nära mig och ligga platt på rygg. Det kan vara värt att nämna att jag satt i mitten av gräsmattan & morrade medan hon var lös och fri att göra vad som helst hon ville. Jo då hon började med att ignorera mig och springa runt i en halvtimme, men jag är ganska envis. Till slut tyckte väl till och med hon att det kunde vara värt att vara vän med den "magiska" köttbulle kvinnan.

Så när hon helt plötsligt la ner dummin, först i går, efter att ha tagit ett uselt grepp, och sedan idag igen och tagit nya grepp varannan meter , så tänkte jag:
-Åh nej inte igen! Så jag gick tillbaka in för att träna inomhus och hon vägrade att ta någon dummie alls! Hon låg platt på ryggen & viftade på svansen istället... Något irriterad och frustrerad, hon hade arbetat så bra i dag med allt annat, bestämde jag mig för att göra vad jag brukar göra med valpar / och vuxna hundar också, som är lika envisa som jag. Jag satte henne i buren och lät henne har en 15 minuter lång paus. Efter det fick hon använda "badrummet" innan vi återgick till "verksamheten". Men hon vägrade fortfarande att lyfta några större föremål!

Efter den femte upprepning av denna övning och jag i vart fall hade fått att henne lyfta mindre objekt gjorde jag det jag borde ha gjort igår. Öppna munnen på henne... Nej det finns inga hörntänder just nu, inget i hörnen alls! Stackars valp och dumma, dumma människa!

Vi kommer med andra ord att arbeta med ballerinaskor & flip flops nästa period, inga stora tjocka dummies.  Och sen ska vi göra hon gör så bra, sitta på visselsignal. Och sen kommer vi att skicka människan till läkaren för en hjärnundersökning eller två!

I think Linnea has been waiting for this like for ever, but finally Becca is in season and will have a date with Polceveras Sogno as soon as she is in the mood for that. Are you interested in the litter?  Please go to Kennel Roboris for more information.

Otherwise we have been working on the retrieving, I can proudly tell that Becca now pushes what ever in to my hand that she finds, at least as long as we are indoors & nothing disturbe us. Well she does that most of the times outdoors as well, but I can´t promise that she does it 100%, not if a pretty Dachshound or Drever guy walks by... She is a bit easily distracted at the moment ;)

Isa, well we couldn´t call her Windy, as her little body is rock hard and she is faster than the wind! We though of naming her Belle or Bella, but both Edda & Becca came when we called for her - so we have decided to go for Isa or more like Iza. We´ll see what our little Brittany girl thinks of that. She went with Tilde and us to see the partridge & pheasants yesterday, normally they don´t live i groups of 25 or more, and that might be a bit overwhelming to watch. But she watched with eagerness and huge interest.
​
Ääääntligen!!!
Jag tror att Linnea har väntat på det här hur länge som helst, men nu äntligen löper Becca och hon kommer att ha ett date med Polceveras Sogno så snart hon är på humör för det. Är du intresserad av kullen? Gå till Kennel Roboris för mer information.

Annars har vi arbetat på apporteringen & nu kan jag stolt säga att Becca pressar ner alla apporter i min hand, åtminstone så länge som vi är inomhus och ingenting stör oss. Jo hon gör så de flesta av de gånger utomhus också, men jag kan inte lova att hon gör det 100%, inte om en snygg tax eller drever kille går förbi... Hon är lite lätt distraherad just nu ;)

Isa, ja vi kunde inte kalla henne Windy, eftersom hennes lilla kropp är stenhård och hon är snabbare än vinden! Vi var starkt inne på att kalla henne Belle eller Bella, men både Edda & Becca kom när vi ropade det - så vi har beslutat att gå för Isa eller mer som Iza. Vi får se vad vår lilla breton tjej tycker om det. Hon följde med Tilde och oss för att se till rapphönsen och fasanerna igår, normalt går ju inte vilt levande hönsfåglar i grupper om 25 eller fler, så det kan vara lite överväldigande att titta på. Men hon såg på med stor iver och intresse.

#braccopuppies #braccovalpar #brittanypuppy #bertonpuppy #EpagneulBreton #KennelGoldflames #gundogs

To day's project was naturally retrieving, we work on that part every day. At the moment I'm altering seek-retrieve, out and simple go fetch-let go-carry-let go-carry. 
1. The seek is in the same area every day but it can be a plain dummy, pheasant or rabbit and it can be 2-4. She's always allowed to see where I hide them the first time, but not the second or third. Why, to make sure she is super sure on the task ahead. As she is a grown up baby - I can do more complicated and challenging tasks but still have to go for a simple start.
2. Out can be anything from 3 dummies in a row in the basement, to 2 on a straight road, or three in a row in the garden. They are always easy to see, always 3 and always in a straight line. 
3. The simple fetch is anything from a thing on the floor to birds. 

As she has a longing for plucking the feathers on the pheasants, she did it once, so I know she wants to. How do one work around that? I succeeded, this far, by first running from her and tell her to hurry, them over to walk away and tell her to hurry and finally by turning my back to her and tell her to hurry. Hopefully I can just turn my side to her and hurry her up and then just hurry her and finally just wait for her.

The most positive trend right now is the rapid and happy delivery, she is genuinly happy when she pass the retrieve, as she had a tendensy toplay with the retrieve or put it down, when we started the work. Parts we really need to work on is to change place/area we work in (she is so easily distracted from anything with wings and I really mean everything with wings like flies, butterflies, birds, bird scent). It is not practical in any way that she is chasing in all modes, and she becomes unfocused, and well, it takes a lot of unnecessarily spent energy so she gets tired quickly, moreover, she becomes difficult to direct and control, but above all, it becomes difficult read her body language if she is always on the lookout. It is simply hard to tell if she is geraring up or just hunting and looking when she does not go from relaxed to hunting "mode", when she is  always "on". But it is a positive trend, really positive.

Today's distraction was Leontine. We were standing on a road. Walking Becca with us and placing two dummies 20 meters apart with me in one end and Leontine in the other. At first Becca did anything but retrieving, the scents was overwhelming and she had a hard time concentrating. Then she retrieved the dummies to me. We did it all over again adding 2 meters to the distance. The third time she decided to deliver to Leontine. She got her meatball and was asked to grip the dummy again and go back to me. The fifth time she got bored so we just sent her back and forth and started to play hide and seek. That made her speed up and we ended the session with a simple carry-let go-carry again.

It's interesting to see that she speed up instead of slow down when she gets into difficulties... That says a lot about her personality, doesn't it!

Dagens övning
Dagens projekt var naturligtvis apportering, vi jobbar på det en stund varje dag. Just nu alternerar jag mellan Sök-Apport, Ut och ett enkelt och Hämta-släppa-bära-släppa-bära.
1. Sök -Apport gör vi som så att vi söker i samma område varje dag, men det kan vara en vanlig dummy, fasan eller kanin och det kan vara 2-4 stycken gömda apporter. Hon har alltid möjlighet att se var jag gömmer dem för första gången, men inte andra eller tredje. Varför? För att vara säker på att hon är super säker på uppgiften som kommer. Eftersom hon i mina ögon är en vuxen bebis - jag kan göra tidsmässigt längre pass, eftersom hon är vuxen än jag kan göra med en valp, men jag måste ändå utgå från en enkel start pga av hennes orutin av mina övningar.
2. Ut- kan vara allt från 3 dummies på rad i källaren, till två på en rak väg, eller tre i rad i trädgården. De är alltid lätt att se, alltid 3 och alltid i en rak linje.
3. Den enkla Hämta-släppa-bära-släppa-bära är allt från en sak på golvet till fåglar. Det viktiga är att det är enkelt, att hon alltid lyckas och att hon känner rutin och säkerhet i avlämningen.

Eftersom hon uppenbarligen har en dröm om att plocka fjädrarna på fasaner, hon gjorde det en gång, så jag vet att hon gärna vill göra det. Hur löser man då ett sådant problem? Jag  har lyckats, i vart fall så här långt att när jag sänt henne på apport:
-Först springa från henne och locka henne att skynda sig,
-Sen genom att gå bort från henne och tala om för henne att skynda sig,
-Slutligen genom att bara vända ryggen mot henne och locka henne att skynda in.
Förhoppningsvis kan jag snart bara vända sidan och inte ryggen till henne och skynda på henne och sedan bara skynda på henne och slutligen bara vänta in henne.

Den mest positiva utvecklingen just nu är den snabba och glada leveransen, hon gör det verkligen med glädje hon som gärna bollat med apporten eller lagt ner den när vi startade arbetet. Delar vi måste arbeta på är att byta plats (hon blir så lätt distraherad från allt med vingar och jag menar verkligen allt med vingar flugor, fjärilar, fåglar, fågel doft). Det är inte praktiskt på något sätt att hon jagar i alla lägen, dels blir hon ofokuserad, dels går det åt en massa energi helt i onödan så hon blir trött fort, dessutom blir hon svår att dirigera eller styra, men framför allt blir hon svår läst i sitt kropps språk om hon alltid är på jakt. Det blir helt enkelt svårt att avgöra om hon tänder till eller bara är ute och söker av när hon inte går mellan avkopplad till jakt "mode" utan alltid är "på". Men det går framåt, riktigt riktigt mycket framåt. 

Dagens distraktion var dock i form av vår dotter Leontine. Vi stod på en väg. Vi hade Becca med oss när vi gick vägen fram ​​och placerade ut två dummies med ca 20 meters mellanrum, med mig i ena änden och Leontine i den andra. Vid första försöket gjorde nog Becca, trotts det upplägget allt utom att hämta.  Dofterna var överväldigande och hon hade svårt att koncentrera sig. Sedan hämtade hon in båda apporterna till mig. Vi gjorde det igen och ökade av ståndet mellan dem med 2 meter till. Tredje gången bestämde hon sig för att leverera till Leontine istället för mig, eftersom hon var nyfiken på buskarna och Leontine harklade sig när hon var okoncentrerad. Hon fick sitt köttbulle och ombads att gripa dummy igen och gå tillbaka till mig. Femte gången började hon se lite uttråkad ut så vi skickade bara henne bara fram och tillbaka och leka kurragömma istället. Det fick henne att växla upp tempot och vi avslutade passet med en enkel Hämta-släppa-bära-släppa-bära igen.

Det är intressant att se att hon ökar farten i stället för bromsa när hon stöter på svårigheter eller nyheter... Det säger en hel del om hennes personlighet, inte det!

 I just never cease to be fascinated by dogs and their behaviour. Becca is probably one of the kindest souls I ever met. We have made really scary things togehter, like walking over a swaying suspension bridge, but with every walk over it - she grows with bravery. There are things she hates, nail clippers is one, but if she just close her eyes it's okay. She is an amazing dog!

As she is almost 3 years old she naturally have a history and some luggage that can clinch with my way of behaving and training. She can't figure it my history, but I can always try to figure out hers and how to work around our issues. And as I have that upper hand in this case it is my responsibility to try to solve my malfunctioning behaviour against her. She can't change her knowledge but I can change my approach.

Through out the years Martin and I have split up the training of our dogs so that we both get to do what we are most interested in and we are lucky enough to not share the thing that makes us tick*. So after doing the mentality test of our puppies I normally start working with those we intend to keep. And as my body is a fragile one with a tendency to scream of pain, it is when we come to field training with actual bird contacts that must be controlled that Martin take over.  I do work with live birds too, but that is when the dog is young and there are no rules at all, no stop signal, no need to stop or point and not stop them from flushing. That part I work with separately and not until the retrieving is settled - there can't be any throwing and retrieving as soon as that stage is reached (any moving object mean STOP after that).

I love challenges and retrieving and contact is what I've found the hardest to achieve, both for me but also for those teams I have seen working in the field. So I usually work with the puppies and youngsters and put the biggest effort in to those areas. That's my 'thing'.

But now I'm puppy training an adult and that have forced me to think outside the box and to adjust and adapt, a lot! I use to start indoors with retrieving and contacts, and with an adult I had to put in three times the amount of time that I usually use on a puppy. The puppies most often have a hard time going from touching to lifting the object that I want it to retrieve- this time I spent most time on making the object interesting at all. Which is quite natural as most of us tend to throw objects for the dog to retrieve way too long, it's just baby's that need that part and when they get older I tend to use it as a test of how steady the dog is or with slow retrieving as a reward after an excellent return, if I use it a.

When it comes to contact I traditionally spend a lot of time waiting for the puppies to lose what ever occupies their interest at the moment, with an adult that has had the opportunity to both search, point and flush birds, I have to take all that out of her mind to be able to make her start focus on me. I'm the new and less interesting thing in her life and I have to work on becoming more important than any game. And most of us tend to put more effort into making the dog hunt than on being able to control the on and off button, the problem with that is that the dog is never able to just relax and take a walk. Every dog needs that or it will be stressed out. It is the same as if you were working all day, all week all year - you burn out... It doesn't matter if it's a dachshund or a spaniel, a guard dog or a heeler, it needs to be able to just relax and be able to relying on the owner being able to take control and be in charge. And the younger the dog the longer those breaks from work has to be.

But why? Why do I spend all that time on retrieving and contact? In this case Becca gladly ran out, fetched and went to show off her treasure. She would come in eventually, but had a tendency to put the retrieved thing down before she came in. I know where that pattern has a tendency to land. Especially when you have a wounded bird and are on a trial. We have had one who started eating the ears of the rabbits, one who dug them down, one who just marked them with urine, one who refused carrying anything under a kilo and one who knew that you will never ever be able to fetch me. Yep we have been through most kinds of failing retrievers. (But the one who taught me the most was the young lady that refused to take anything I wanted her to retrieve but carried everything else*).

Well when it comes to retrieving in real life and during hunting the dog rarely ever see were every bird fall, if it even see any of them. So retrieving is seldom about fetching, it's about searching and carrying (even a biting goose). 
And to be able to send the dog out in an area where we hunt and where there are more birds than those who have been shot, it must be able to stop hunting, start focus on my directions even though there are 25 birds around its feet.

So to me being able to control the retrieving in all situations is important, and we are working on it. There's slow progress and she is actually faster coming in than running out at the moment, which I'm very pleased with.

If it will work and we reach our goals and if my way has been the right way to get there - well only time will tell, I guess. 

*No we have not allways divided the work of the dogs, it is mainly bitches that is "too eager to please" that have had a tendency to be mine for a long time as they find Martin a bit too dominant and if he askes the to retrieve, they just answer "if you want it it is yours, everything I have is yours, just take it" and that can be a bit difficult to get that to work. But with the rest of the dogs we work in parallel

*Well what did I learn from Ellen Or Goldflame's Fiddely-Diddely-Doo that was her pedigree name. I had to start focus on "Not to want the retrieved thing", as long as I don't want to have it, not take it off the dog, instead focus on giving it back it worked. I avoid taking anything from these dogs, I just incurage them to carry on and tell them that they are "good rertrieve", I never go and meet a young dog. I turn them my back and they have to force it on me. That way most dogs stop showing off and become currios. With Ellen I had to lie on my back before she deared to come close to me with anything.
And I had to wait extra long to be able to loan anything she retrieved, but by switching to better and more precisous things ans slow progress it worked - and finally she retrieved "not only the things I did NOT want to have"  ;)

J​ag upphör aldrig att fascineras av hundar och deras beteende. Becca är förmodligen en av de snällaste själar jag någonsin mött. Vi har gjort riktigt läskiga saker tillsamman, som att gå över en gungande hängbro, men med varje promenad över det hon växer hon och blir allt modigare och nu går hon glatt över, fastän jag och Martin går i otakt och hela bron hoppar. Det finns saker som hon hatar, klotången är en av dem, men om hon bara får blunda så är det okej att klippa klorna. Hon är en fantastisk hund!
Eftersom hon är nästan tre år gammal så har hon naturligtvis en historia och en del bagage som kan gå i clinch med mitt sätt att bete mig och träna hundar. Hon kan inte lära sig min historia, men jag kan alltid försöka lista ut hennes och hur man arbetar runt våra "problem". Och eftersom jag har att övertaget i detta fall, är det mitt ansvar att försöka ändra mitt beteende gent emot henne. Hon kan inte ändra sin erfarenheter, men jag kan ändra min inställning.

Genom åren Martin och jag har delat upp utbildningen av våra hundar* så att vi båda får göra vad vi är mest intresserade av och vi har turen att det inte är samma sak som vi taggar på. Så efter att ha gjort mentalitet test av våra valpar (vid 7 veckors ålder) börjar jag normalt arbetar med dem som vi har för avsikt att behålla. Och eftersom min kropp är en skör variant med en tendens att skrika av smärta, så är det när vi kommer till praktisk utbildning med verkliga fågel kontakter som måste kontrolleras som Martin brukar tar över. Jo då jag arbetar med levande fåglar också, men det är när hunden är ung och det inte finns några regler alls, ingen stoppsignal, i läget där jag inte behöver stoppa eller hindra eller begränsa dem från att stöta fågel. Stadge delen arbetar jag med separat och inte förrän apporteringen är befäst - det finns inget kasta och hämta när detta stadium har nåtts (ett objekt i rörelse innebär stopp efter det).

Jag älskar utmaningar och "apportering & kontakt" är vad jag har tyckt har varit svårast att lyckas med genom åren, både för mig men också för de team som jag har sett arbetar ute i fält. Så jag brukar jobba med valpar och unghundar och lägga den största arbetsinsatsen på dessa områden. Det är min "grej" så att säga.

Men nu gör jag valputbildning på en vuxen och det har tvingat mig att tänka utanför boxen och att anpassa mig, en hel del! Jag börjar alltid inomhus med apporterings och kontakt träning. Med en vuxen hund var jag tvungen att lägga ner tre gånger så mycket tid som jag brukar lägga på en valp. Valparna har oftast svårt att gå från "att röra" till "att lyfta objekt" som jag vill att det ska apportera - denna gång fick jag tillbringa mest tid på att "göra objektet intressant" alls. Vilket är ganska naturligt eftersom de flesta av oss hundtränande människor tenderar att kasta föremål (för hunden att hämta) alldeles för länge, det är bara riktigt små valpar som behöver denna del. När de blir äldre jag tenderar att använda det som ett test av hur bra stadgan sitter eller på en hund med långsam avlämning som en belöning (men då bara efter en god avlämning, om jag använder det alls).

När det gäller att kontakt-träning så brukar jag traditionellt tillbringa mycket tid på att vänta ut valparna. Vänta på att de ska släppa focus på allt som råkar uppta deras intresse just då. Med en vuxen hund, som har haft möjlighet att både söka, stå för och stöta fåglar, så måste jag ta bort allt som kan räknas som eller kallas för jakt, ur hennes sinnen, för att kunna få henne att börja lägga sitt fokus på just mig. Jag är ny och en mindre intressant sak i hennes liv och jag måste jobba på att bli viktigare än något byte eller vittring. Och de flesta av oss tenderar att lägga ner mer tid på att få hunden att jaga än att kunna styra på och av-knappen, problemet som uppstår i och med det är att hunden aldrig lär sig att bara slappna av och ta en promenad. Varje hund behöver kunna det, annars kommer den att bli stressad. Det är samma sak som om du kände dig pressad att arbeta hela dygnet, varje veckan, året runt - du bränner ut dig... (Jag vet av egen erfarenhet). Det spelar ingen roll om det är en tax eller en spaniel, en vakt- eller vallhund, den måste lära sig att bara slappna av och kunna förlita sig på ägaren tar kontroll och är den som är ansvarig. Annars blir den skällig, vaktig, destruktiv och orolig. För den yngre hunden måste dessa pauser från arbetet måste vara längre och tätare än för en vuxen hund.

Men varför? Varför jag tillbringar all denna tid på att jobba med "Apportering och kontakt"? I det här fallet med just Becca så ville hon gärna springa ut, hämta och sen köra race runt i trakten för att visa upp sin nyfunna skatt. Hon kunde komma så småningom, men hade en tendens att lägga ner den hämtade sak innan hon kom in. Jag vet tyvärr var det mönstret har en tendens att landa i slut ändan. Särskilt när du har en skottskadad fågel och är på jaktprov. Vi har haft en som började äta öronen av kaninerna på släpspåret, en som gärna grävde ner apporterna, en som bara märkte dem med sin urin, en som vägrade bära något under ett kilo och en som visste att du aldrig någonsin kommer att kunna ta mig. Japp vi har gått igenom de flesta typer av misslyckade apportörer. (Men den som lärde mig mest var den unga damen som vägrade att ta något jag ville att hon skulle hämta men bar allt annat *).

När det gäller att hämta eller apportera i verkliga livet och under jakt så får hunden sällan om någonsin chansen att se var varje fågel faller, om det ens se någon av dem. Så apportering handlar sällan om att bara hämta, det handlar ofta om att söka och bära eller ta direktiv för att göra det (även om apporten är en bitande ilsken skadskjuten gås).
Och för att kunna skicka hunden, inom ett område där vi jagar och där det finns fler fåglar än de som har blivit skjutna, måste den kunna sluta jaga, och istället börja fokusera på min direktiv även om den har 25 fåglar som rusar runt deras fötter .

Så för mig är förmågan att kunna styra hämta i alla situationer som är viktigt, och vi jobbar på det. Det går långsamt och hon är faktiskt snabbare in än att sticka ut just nu, vilket jag är mycket nöjd med. Målet är att hon gör ett noggrant jobb på utvägen och sen levererar snabbt.

Om det kommer att fungera och vi når våra mål, om min väg har varit den rätta - det får väl tiden utvisa...
​
* Nej vi har inte alltid delat upp vårt arbete kring hundarna, det är främst tikar som är "för angelägna att behaga" som har haft en tendens att vara mina under en längre tid eftersom de finner Martin lite för dominant och om han ber om något så har de en tendens att svara "om du vill ha det sä är det ditt, allt jag mitt är ditt, bara ta det" och det kan vara lite svårt att få det att fungera. Men med resten av hundarna vi arbetar parallellt.

* Och vad lärde jag mig av "Ellen" eller Goldflame s Fiddely-Diddely-Doo som var hennes stamtavle namn. Jo jag var tvungen att börja fokusera på "att inte vilja ha den hämtade saken", så länge jag inte vill ha det, inte tog det från hunden, utan istället fokusera på att ge tillbaka det, fungerade. Jag undviker att ta något från dessa hundar, jag bara uppmanar och peppar dem till att fortsätta bära och tala om för dem att de är "bra apport" . Jå går aldrig ut och möter en apporterande ung hund. Jag vänder dem istället ryggen och de måste på så sätt tvinga apporten på mig. På så sätt har hitintills de flesta hundar sluta "springa bygden runt och visa upp sina skatter" utan istället blir de nyfikna på vad jag håller på med. Med just Ellen var jag tvungen att lägga mig på rygg innan hon vågade komma nära mig med någonting.
Och jag var tvungen att vänta extra länge för att kunna låna något hon hämtat, men genom att byta till bättre och mer värdefulla saker och jobba  långsamt så fick vi det att fungera - och slutligen hämtade hon "inte bara de saker som jag inte vill ha" 😅

To be back in the show circuit felt quite nice, just kidding it was great!!! Meeting old friends like Maine Sterner and her lovely brittany bitch who won BOS and the CC in the breed and making new friends with in the Bracco breed was great fun. The weather was okay, if one did not care about having a pool in the tent ;)
We are so proud to have the honour to show Brigitte "Becca" owned by us Kennel Goldflame´s & Kennel Roboris
  Bred by: Maurizio Sodini - Allevamento Polcevera ( Italy)
And thankful for the BOB winning judged by Domenico Di Matteo

Att vara tillbaka i showen cirquite kändes ganska trevligt, jag bara skojar det var underbart!!! Att träffa gamla vänner som Maine Sterner och hennes härliga breton tik som vann BIM och CC i rasen liksom att göra nya bekanskaper i Bracco rasen var jättekul. Vädret var helt okej, om man inte bryr sig om att man har en pool i tältet ;)
Vi är så stolta över att ha äran att visa Brigitte "Becca" som ägs av oss Kennel Goldflame's & Kennel Roboris
  & är uppfödd av: Maurizio Sodini - Allevamento Polcevera (Italien)
Och tacksamma för BIR vinsten dömd av Domenico Di Matteo!