10, 11 & 12 and 13 to

Well I´ve written this twice, but my phone refuses to publish it, so her we go again:
Yes I am stubborn, I am repetitive and I like to be sure. So we have continued through out Sunday and this morning too. And Becca does it with speed, still needs to have every command, but she has done things spontaniously. If she sneaks a piece, she now knows what she has done wrong., and she will not be slow in her movements the time after. The cause to this training period, is Beccas all of a sudden slow approach and rising of birds after pointing. And I managed to get the same reaction with the throw of a meatball and sending her to it,  when giving a stop signal an she ignored my signal and took it any way, the time after she was hesitant to leave my side. Then and then all of a sudden we were in exact the same position as with the birds, she advanced slowly and I needed to let her know several times that it was a "Yaaa" to let her know that it was okay to eat the meatball. 

Now we can land there if she starts with out a given signal, like that she leaves my sida and take charge all on her own. And in her case I think this is the core to the problem. When she came her, we took her out of charge, she has not got the jobb to guard out house, she has not got the job to hunt until we let her, she is not in charge any more. And she is not quite sure if she will be responsible for the rising/flush of the bird, which she really wants to rush after, but she know that we get angry when she does it - but she's not sure if we are angry already at rising or what that Yaaa in this context really means. Is it a Yaaa for everything she wants to do or just some? The wrong way to do it is to continue to practice all the momentum the way we have done up to now. First we need to establish that she is allowed to rise them after pointing, but we need to establish that she is supposed to turn to us befor she takes any other decisions. Those decisions are not hers to take. So there will be a lot of birds in my fathers field this summer to point, to rise, and for Becca to learn how to ask for what she is supposed to do next.
​So the thing is basically, lack of contact. To me contact is when the dog asks before they make a move, and that is basically trained by taking the dog in a leash, stopping and waiting for contact, and when having that praise the dog and give it a positive command, a command to do what the dog wants to. Most of the time it is to continue to walk, or go in a special direction. Something one can not work enough on, but is best started at the age of 6-8 weeks, and the later you start the harder it is to get it as a spontanious reaction from the dog. And becca was almost 3 years old when she started to do this, so it is not a reflex in her mind, at least no a reflex to do it with us. 
About the meatball project, we have come to a stage where we do this:
I send her, and do I not find her speedy enough, I will call her back and she has to start over. I might stop her once or twice during her run towards the price and she might be called back once or twice before she is rewarded. And yes we still have several Oops! she took it though I had told her to Stop, but we are working on it ;)

Iza, she does the same routine with calling back and re sending, but what happened at session 11 was that the more times she got called back, the better the speed was. That did not help this morning though... What happened yesterday was that she "slipped" and sneaked one bit and I walked up and took the meatball out of her mouth, before she swallowed. As she is i girl that carries a lot of stuff around, and sometimes things that are less appriciated like small LEGO parts, foiled chocolate and other small objects, she is not surpriced by my behaviour and knows the reason for it. But what happens next tells you a lot about her:
Directly after she lost meatball as she runs on Yaaaa, up about 1 meter and the back half, fame meter and forth a half, back and forth in this manner at an enormous rate and it took huge amounts peppning to actually take meatball. First of all, when she is relaxed and certain of a thing, she works slowly and neatly, if she becomes sloppy or speedy, she might be uncertain and stressed. Two, she is often aware of her mistake and if you just show her with your bodylanguage or make a face that is enough, you will have to give her a second chance to correct her mistake, or you might have spoiled a lot of trust and earlier work. What can I say, she is teaching me a lot about dog training and about trust and the line between the perfect correction and correcting too hard is thin with her! 

​Nu har jag skrivit detta mer än två gånger, men min telefon vägrar att publicera det, så vi försöker igen:
Ja, jag är envis, jag repetitive och jag gillar att vara säker. Så vi har fortsatt både söndag och denna morgon också. Och Becca gör det med fart, men måste fortfarande ha varje kommando även om hon har gjort saker spontant. Om hon snor en bit, så är hon numera medveten om vad hon har gjort fel och tappar inte i tempo gången efter. Orsaken till denna träningsperiod var ju Beccas plötsligt långsam avance och resning av fåglar efter stånd. Och jag lyckades få samma reaktion efter att ha kastat en köttbulle och skicka henne till den, blåst stopp och hon ignorerat min signal och snodde kötbullen i alla fall. Gången efter ville hon inte lämna min sida & plötsligt var vi i exakt samma position som med fåglarna, avansen mot kött bullarna blev långsam och steg för steg och jag var tvungen att ge henne flera "yaaa" för att hon skulle vara säker på att det var okej att äta köttbullen.

Nu kan vi hamna där om hon börjar före given signal, som att hon lämnar min sida och tar initiativ till det hela på egen hand. Och i hennes fall tror jag att just detta är kärnan till problemet. När hon kom till oss, tog vi ifrån henne en massa arbetsuppgifter hon tagit på sig själv genom livet, som att här är det inte hennes jobb att vakta huset eller trädgården, hon får inte jaga om vi inte säger åt henne att just jaga, jakt i koppel inte är okej, då ska hon promenera och inget annat, det är mycket hon inte är ansvarig för längre som hon gärna skulle vilja vara. Och hon är inte riktigt säker på om hon får vara ansvarig för resningen av fågel, som hon egentligen vill att rusa efter, och vet att vi blir arga när hon gör den rusningen - men hon är inte säker på om vi är arga redan vid resningen eller vad det där Yaaa i det sammanhanget verkligen betyder. Är det ett Yaaa för allt hon vill eller bara en del? Fel sätt att göra det på, är definitivt att fortsätta öva hela momentet som det blivit nu. Först måste vi konstatera att hon får resa fågel dem efter att ha stått för dem, men vi måste konstatera att hon är tänkt att vända sig till oss aktuellt hon tar några andra beslut. Dessa beslut är inte hennes ta. Så så fort det går kommer det att finnas en hel del fåglar i min fars fält i för att stå för, att resa och för Becca att lära sig att fråga vad hon ska göra här näst.
Så saken är i grund och botten, brist på kontakt. För mig är kontakt när hunden frågar innan de gör ett drag, och man börjar enklast med att grundutbilda den genom att ta hunden i koppel, stanna och vänta på kontakt, och när den tar ögonkontakt berömmer du hunden och ge den en positiv kommando, ett kommando som betyder att hunden får göra det den just nu helst vill. För det mesta är det att fortsätta att gå, eller gå i en särskild riktning. Något som man inte kan arbeta tillräckligt med, men som bäst startas vid en ålder av 6-8 veckor, och ju senare du börjar desto svårare är det att få det som en spontan reaktion från hunden. Och Becca var nästan tre år gammal när vi började att göra detta, så det är inte en reflex i hennes sinne, inte ihop med oss.
 Så nu till köttbulle projektet, vi har kommit till ett stadie där vi gör följande:
Jag skickar henne och är farten inte tillräckligt hög kallar jag tillbaka henne och hon måste börja om från början. Jag kan stoppa henne en gång eller två gånger under vägen mot "priset" och hon kan kallas tillbaka både en och två gånger innan hon belönas. Och ja vi har fortfarande flera Oops! hon tog den även om jag hade get Stopp! signal, men vi jobbar på det;)

Iza, gör hon samma rutin med att bli kallad tillbaka och skickad igen, men vad som hände vid pass 11 var att ju fler gånger hon kallades tillbaka, desto bättre blev hastigheten och hon hoppade in i jobbet med glädje. Vad som sedan hände igår var att hon gjorde en Ooops! och jag gick fram och tog köttbullen ur munnen innan hon svalde den. Nu är hon en flicka som bär runt på en massa saker, och ibland saker som är mindre uppskattade som små LEGO bitar, choklad i folie och andra små föremål, så hon blir inte förvånad av mitt beteende och vet orsaken till det. Men vad som hände härnäst säger en hel del om henne:
Direkt efter att hon blivit av med köttbullen så springer hon på Yaaaa, fram ca 1 meter och tillbaka en halv, fram en meter och tillbaka en halv, fram och tillbaka på detta vis med en enorm hastighet och det behövdes enorma mängder peppning för att faktiskt ta köttbullen. Först av allt, när hon är avslappnad och säker på en sak, så jobbar hon långsamt och prydligt, om hon blir slarvig eller snabb, hon kan vara osäker och stressad. Två, hon är ofta medveten om sin misstag och det räcker att visar henne med en kroppsspråk eller göra en min, måste du ge henne en chans att korrigera sin misstag, annars kanske du har förstört en hel del förtroende och tidigare arbete. Vad kan jag säga, hon lär mig mycket om hundträning och om tillit och att linjen mellan perfekt korrigering och korrigera alltför hårt är smal med henne!