The blogging has had to be cut down to nothing due to severe illness in our family. Cherish your loved ones and please take care ❤️

I guess life isn’t just about dogs in periods. At the moment our life evolve home decoration and prepping to sell our house. I’ve got two roomed in need of painting the ceiling, and one of those is over a staircase 🤪
Two rooms more to make an all over updating. (I’m almost finished in the first one of those 😊).
Kitchen cupboards that need an update, a hallway that needs an all over with paint. And a garage that’s in deep need of a full restauration. A few touch ups in the basement, just details as it was all done a few years ago. And then Martin is prepping the whole garden, front is almost finished but the backside needs a patio and removal of anything that reminds of a kennel.

If it sounds like we are over working it, well perhaps we are, but we have been to see so many houses that we know how we counted. Though some of them just needed lipstick and rouge, it’s still a cost. Yes the buyer might remove everything we’ve done, but as in the last house we sold - they might as well fall in love and buy the concept and not change a thing!

Fjärde veckan för valparna var inlärning av ljudet från en klicker kopplat till mat under tre dagar.
Sen att följa godishanden. Jag skulle inte påstå att någon kan det, eller att inte någon valp i vilken kull som helst klarar av att följa en hand med något som luktar gott. Nej det är mer en fråga om att göra det redan nu så att det blir ett minne, ett minne som blir tryggt och känns som något du känner igen från när du var riktigt liten. Innan du minns något annat.

Vi jobbar korta, korta sekvenser och det handlar mer om samvaro och att lära känna varje individ. Det är mycket beröring, över hela kroppen, men även lyft, ligga på rygg och helt enkelt hantering.
Sen kom en period av föremål och viltintresse- vad gör valpen spontant och vad går det att locka den till.
Där näst kom en första hinderbana. De har gjort hinderbana i grupp, men nu fick de prova den enskilt. Nästa steg är att se, vad gör de i samma bana någon dag senare och sen vad gör de om vi ändrar lite i banan?
Det är dags för skrammel igen. Nu när de kommit in i perioden när de kan känna rädsla, så vill vi försiktigt ta reda på vad som skrämmer dem. Men det är svårt att oss i grupp, eftersom de nu ser sina syskon, är medvetna om vad syskonen gör och att olika individer i gruppen har lättare att hänga på andras beteende. Så vi kommer testa detta en och en.

Vad händer mer vecka fem? Jo sociala kontakter. Vi vill gärna se om valparna uppvisar samma beteende med andra som de gör med oss.

Hagel då, hur har det gått med hennes sår? Jo det har gått från att vara ett kubiskt hål på 4*12*4 cm till ett 2*4*0,4 cm så det läker jättebra. Men det återstår lite tid med Manukahonungssalva, kompress, plåster, maggördel och sparkdräkt...

Anledningen att detta klipp är utan ljud, är att jag pratar konstant i det, men till de som ska havsblå i kullen och inte allmänt. Jag ska försöka göra något klipp där jag förklarar vad vi gör och varför, men det är inte prio ett just nu.

Finns det intresse av att jag lägger upp en bildserie på hur det ser ut när en hund drabbas av mastit, den variant som sker i djupt liggande vävnad och orsakar ett ödem och sen frånstötande av vävnaden?

Det är ingen vacker syn men det är ett intressant fenomen när kroppen löser det själv genom att helt enkelt spricka upp i sömmarna runt den skadade / döda vävnaden i raka linjer och rädda bröstvårtan för framtiden. Jag antar att det varit en viktig förmåga historiskt att kunna göra detta, för artens överlevnad och försöker se detta som den tillgång det är genetiskt.
Fast det ser vidrigt ut och ja luktar inte hallon som Martin säger 😉

Två stycken förstod i alla fall min tanke 😂

Idag kändes det som om jag vaknat ur mitt ide! Som om jag äntligen var fylld av energi, vilket har att göra med att jag får ont av omslag i vädret, fortfarande laggat något efter valpningen och är trög av pollen. Men värmen och solen är lite som magi varje år för mig och idag var den första dagen jag kunde gå utan vantar i år, det var närmare 15 grader i solen. Nu börjar det finnas vårtecken även i Tranemo, jag såg en vitsippa igår (inte utslagen dock) och grannens skinkor lyser blå i solen.

Valparna har fått ännu en smaskig dos avmaskningsmedel (de spottar och fräser av presenten). Bara två dagar av den biosensoriska stimulansen återstår nu. Nu är det bara dagar tills alla vandrar omkring på sina knubbiga ben ❤️