Att även en sak man tar med munnen kan vara en target som ger belöning. Detta är något som de flesta tar för givet och har svårt att tro att man behöver öva när man pratar om apportering av fågel, medan de som tränar lydnad tar för givet att en trä eller metallapport sällan är lockande nog att få en hund att vilja ta upp.

Bestäm dig för vilket ord du ska ha för att få hunden att gripa tag med tänderna om ett föremål (hårt nog för att hålla fast men inte bita hål). Att jag specificerar det så beror på att det finns de som tränar flera typer av grepp och vill ha olika ord. Tänk dig att hunden står vid något den inte vill gripa, en apportbock som landat i hundskit är en bra bild att ha framför sig. Det här ordet ska få hunden att ta föremålet ändå, fast det inte vill - så ett tydligt ord med tryck i. För mig är ordet apport.
Mitt apport betyder alltså bara ”grip” inte spring ut, inte hämta, inte bär, inte spring till mig. Det har jag andra ord och signaler för. Jag har även en visselsignal som betyder grip och den är två micro korta pip i följd. Det är en signal som tillkommit med åren, när det ligger två saker nära varandra och hunden ser båda kan jag ge signalen ”du är vid rätt sak!” Men risken med att lära in den signalen tidigt att hunden inte griper om den inte får signalen (Dorit är sådan 😅 vilket jag tyvärr insåg först i höstas). Det är rätt opraktiskt om du inte ser hunden eller det den ska apportera eller vet exakt vart allt landar.

Hur övar man då och vad behöver man. En lite större leksak eller en lång strumpa fungerar fint, det vi ska öva nu är att ta tag om föremålet. Föremålet måste vara så stort att du inte behöver släppa det även när hunden griper. Jag har haft en barnskallra, dels för att de har en greppyta & dels för att de låter lite.
Köttbullar är bra belöning här, eller något som är lika stort. Som Frolic ringar. Varför stora godisar? Jo hunden ska inte kunna ha kvar saken i munnen och äta samtidigt.
Du skulle lika gärna kunna öva på tändstickor eller en stor tung hantel, men det första är lite pilligt att ta emot gång på gång och det senare tungt och jobbigt. Just nu behöver du varken eller, det ska vara lätt för både dig och hunden att få plats med en han och hunden samtidigt. Vi kommer repetitivt försöka jobba oss till fem lyckade gripanden i följd.

Hur gör man då. Jo man visar leksaken, drar den lite från hunden och ser om den spontant försöker gripa. Gör den inte det viftar du lite med den. Hjälper inte det visar du godiset och sen håller du saken framför godiset. Så att när hunden försöker gripa godiset får den saken i munnen, för att sen ta godiset måste den spotta ut saken. (Hunden kommer råka lämna av i detta läge, men det är inte avlämningen som är fokus här för hunden - för hunden blir målet att få godiset). Vad vi är ute efter är ju att hunden ska se ”saken” du håller i som en ”grip target - precis som din hand nu är en nos/dutt/frys target. Vissa hundar kommer testa att dutta på leksaken, andra försöker lägga hakan på, de flesta försöker att snabbt ta huvudet över saken. Då gäller det att dels vara snabb men även att se till att godiset är bakom och att hunden inte kommer åt den. Du kan även behöva gnugga saken med lite godis för att hunden ska koppla 1+1

Träna bara så länge hunden tycker det är kul. Byt godis om den inte vill försöka. Gnugga saken med godiset om den inte vill gripa. Gör den rätt, beröm i massor och avsluta.
För varje pass kräver du en till lyckad repetition. När hunden snabbt gör 5 lyckade repetitioner i följd, då är det dags att göra det svårare.


Lite allmänna tips till alla som har en hund som vill behålla sina saker:

A) öva med föremål ni håller i båda två, släpp det inte. Inte för än hunden med lätthet griper och släpper när ni jobbar nära. (Ha hunden i koppel så att den om den lyckas dra det ur handen på dig. Händer det vänd den ryggen och börja gå från hunden. Låt hunden jobba för att bli av med grejerna de bär inte tvärt om!
B ) Tänk att du inte vill ha den äckliga saken. Hunden måste tvinga den på dig och får du den slänger du bort den direkt. Rakt bakåt. Det senare är för att öka farten mot dig, kommer hunden in fort till dig kastar du saken fort bakom dig. Hunden ska få jobba för att du ska ta den där äckliga, vidriga sakerna 😂

C) Öva gärna i en korridor inomhus där du kan vänta ut hunden. Vänta tills den ledsnat på att äga, bara vänta ut Pst ta med en bra bok 😉.
D) höj mottagar handen, gör det svårt att lämna av!
E) sitt ner när när hunden ska lämna av, som när den var baby.
F) låt hunden lämna av med tassarna på dina ben. Så att den kommer upp i ögonhöjd.
G) låt hunden få behålla belöningen lite längre, så att den blir en belöning att den är hundens - men använd en lina eller koppel så att du kan börja gå de ifrån istället för att behöva locka på hunden. Du bestämmer var avlämningen ska ske, när leken är slut. Men gör det inte för lätt när den väl vill lämna av. ❤️

. När hunden börjar hitta knappen som ger belöningen så kommer här nästa steg, som är att öka värdet i ”knappen”. För att en target ska vara en belöning värd att välja måste vi bygga upp dess värde. Hur mycket en target är värd väljer nämligen du och inte hunden. Det hänger otroligt mycket på hur mycket värde du lägger i en sak för att den ska vara värdefull.

Om vi tänker att du har en hund som vill äta kattbajs. Den tar till vilka knep som helst för att komma åt bajset. Du skäller, fyra, sätter hake på dörren, bygger en lucka osv allt för att hindra hunden från att äta eländet. Du lägger massor av tid och energi på att hindra hunden. Du visar helt enkelt hunden hur värdefullt kattbajs är genom hur mycket du vaktar det... för det är så hunden ser det du gör.

Du kan på liknande sätt bygga upp värdet i din hand, din target. Det hänger på hur glad du blir när hunden träffar den, hur svår åtkomlig du gör den, hur mycket värde du laddar den med! Det är som med godis, få barn älskar sura bomber som små. Men vi lär dem att godis, glass och tårta äter man inte varje dag. Det är bara till fest. Vi lär dem att det har ett högre värde än potatis. På så sätt laddar köttbullar och laxfilé med större värde än hundfoder- men för hunden kanske det egentligen är tvärt om smakmässigt.

Genom att skratta, hoppa och skutta av glädje kan vi ladda targeten, i detta fall vår hand med ett högre värde. Det är du som sätter värdet i en target!

Du kan med omvänt lockande, det vill säga genom att vifta med godisen längre och längre ifrån din target och genom att göra targeten svårare och svårare att nå gör du den mer värdefull.

Om du ska lyckas med att få hunden att apportera korv eller lämna ifrån sig något den helst vill behålla måste du sänka värdet i det den vill behålla och höja värdet i targeten. Du vill egentligen inte ha det hunden bär och har världens finaste bästa hand som du är tveksam att dela med dig av 😉

https://www.instagram.com/p/CKPYP_vDRwX/?igshid=165crsejttazj

Vecka 1 del A
Nosdutt eller Hand target

För att lyckas med att få hunden att komma till oss med något som den helst skulle vilja behålla behöver vi först hitta en anledning till att komma in nära oss överhuvudtaget. Lättast gör vi det genom att få hunden hitta en belöningspunkt hos oss. En punkt där hunden trycker med en kroppsdel kallas en target. En target kan vara en platt sak på marken, en pinne eller någonstans på din kropp. I detta fall vill vi skapa en ”nos+hand target”. När hunden trycker nosen mot din hand får den betalt. Rikligt betalt och massor av beröm.

Vilken hand? Jo den du tänker ta emot saker med när vi väl kommer så långt. Höger hand för min del. Gnugga det godaste din hund vet mot mitten av handflatan, ta godiset i den motsatta handen och håll den ”gnuggade” handen med öppen handflata mot hunden. Den andra handen knyter du med godiset i.

Vänta först och se vad hunden spontant gör. Händer inget för du den öppna handen mot hunden. Behövs det så duttar du handen mot hundens nos, när nosen hamnar mot handen berömmer du massor och ger godis med den andra handen.
Gör om samma sak igen. Låt hunden se vad du gör. Håll ut den öppna handflatan och se vad hunden gör. Repetera till du har fem lyckade duttar.

Det spelar ingen roll om det är du som duttar din hand eller om hunden duttar nosen aktivt. Det som spelar roll är att nosen mot handen resulterar i beröm och godis.

Så snart hunden söker efter handen med blicken, då ökar vi på med att:
- ta bort handen mellan varje dutt. Händerna bakom ryggen ta fram dutt/target handen - vänta på hunden och händer inget tar du bort den. Ta fram handen med godis i, visa. Slut handen och göm den och ta fram target handen. Om hunden duttar spontant belöna, annars backar du till att du duttar igen mot nosen igen.

Olika hundar är olika motiverade och lägger ihop det olika fort. Inget är fel, kanske krävs godare godis. Kanske måste hunden som Hagel först få smaka för att välja att prova. Vissa behöver nästan inget godis alls för att börja, andra behöver se mönstret många gånger för att motiveras. Hur snabbt de provar säger inget om hur bra det blir i slutändan.

Gör den rätt, beröm i massor och avsluta. För varje pass kräver du en till lyckad repetition. När hunden snabbt gör 5 lyckade repetitioner i följd, då är det dags att göra det svårare.

Veckans mål är att få hunden att se handen som en knapp man trycker på för att få beröm och godis. Du kanske kommer behöva göra det svårare för hunden och flytta target handen i sidled, gömma den eller höja den för att fortfarande vara spännande. Eller du kanske får gå fram och tillbaka mellan att du duttar och hunden duttar för att behålla motivationen- testa dig fram.

Minst 5 lyckade försök innan du gör det svårare. Får du inte fem lyckade i följd måste du minska kraven.

Sorry för att detta inlägg blev utan film, det är lite för många lådor i vägen för att få till ett ikväll. Jag lägger en länk till något som är målet med kursen - att kunna gripa och lämna ifrån sig en korv. Köttbullar är svårare och ölkorv lättare 😅 https://www.instagram.com/p/B26nSMPD2P6/?igshid=19hd1bauw8vwe

Vecka 1 del B
När sedan hunden börjar hitta knappen som ger belöningen så kommer här nästa steg, som är att öka värdet i ”knappen”. För att en target ska vara en belöning värd att välja måste vi bygga upp dess värde. Hur mycket en target är värd väljer nämligen du och inte hunden. Det hänger otroligt mycket på hur mycket värde du lägger i en sak för att den ska vara värdefull.

Om vi tänker att du har en hund som vill äta kattbajs. Den tar till vilka knep som helst för att komma åt bajset. Du skäller, fyra, sätter hake på dörren, bygger en lucka osv allt för att hindra hunden från att äta eländet. Du lägger massor av tid och energi på att hindra hunden. Du visar helt enkelt hunden hur värdefullt kattbajs är genom hur mycket du vaktar det... för det är så hunden ser det du gör.

Du kan på liknande sätt bygga upp värdet i din hand, din target. Det hänger på hur glad du blir när hunden träffar den, hur svår åtkomlig du gör den, hur mycket värde du laddar den med! Det är som med godis, få barn älskar sura bomber som små. Men vi lär dem att godis, glass och tårta äter man inte varje dag. Det är bara till fest. Vi lär dem att det har ett högre värde än potatis. På så sätt laddar köttbullar och laxfilé med större värde än hundfoder- men för hunden kanske det egentligen är tvärt om smakmässigt.

Genom att skratta, hoppa och skutta av glädje kan vi ladda targeten, i detta fall vår hand med ett högre värde. Det är du som sätter värdet i en target!

Du kan med omvänt lockande, fett vill säga genom att vifta med godisen längre och längre ifrån din target och genom att göra targeten svårare och svårare att nå gör du den mer värdefull.

Om du ska lyckas med att få hunden att apportera korv eller lämna ifrån sig något den helst vill behålla måste du sänka värdet i det den vill behålla och höja värdet i targeten. Du vill egentligen inte ha det hunden bär och har världens finaste bästa hand som du är tveksam att dela med dig av.

Hur nördig får man bli? Hur nördig är du? När någon berättar att de inte är nördiga utan fokuserar på helhet, då vet du att de är riktiga nördar. Så nördiga att de grottat in sig så mycket att de börjat se på sig själva i tredje person 😉

Vad nördar du på just nu? Jag har tre hundar att jobba med,
1) Hagel 3,5 år som sätter upp egna begränsningar och mål - med andra ord jag försöker lära mig se om hon ser en svårighet eller inte i det vi gör för dagen. Det är helt avgörande för om hon ska gå från träningen nöjd och stolt, besviken eller tycka att dagens övning var meningslös. Hennes känsla för övningen är mer väsentlig än övningarna i sig 😅
B) Dorit 1,5 år som har ett ego träningsmässigt som är stort som ett höghus och som själv har störst fokus på att vara i centrum ä. Hon älskar att träna, hon älskar när det går fort och är mycket luft och yta i jobbet. Så vi jobbar på att hitta glädje i smått och nära - alternativet som hon säkert skulle tycka är både enklare och roligare är agility. Men hon har så lätt att varva upp - så jag tycker att vi behöver hitta lugn och fokus i detaljer först, innan vi går vidare. Och jag är både stel och långsam (överrörlighet i alla leder i bäckenet) så hon kommer behöva kunna styras på väldigt långt håll om hon och jag ska lyckas med den biten 😅😂
3) Esther som blir 9 månader till jul. Här har vi fokus på en kropp som växt fort och mycket, dvs styrka i tassar, ländrygg och kroppskontroll är A och O om hon inte ska göra sig illa när hon jobbar. Så vi pillar med riktigt små detaljer.

För om helhet ska vara fokuset, om man ska kunna släppa de små detaljerna och fokusera på hur det ser ut utifrån, då måste resmål bitarna sitta redan.

Om jag backar några år, så när Becca -( bracco italiano) och jag började jobba vrickade hon ofta vänster framtass. Hon hade sån fart, energi och glädje att hon kastade sig in i varje moment i livet med själ och hjärta. Så vi hamnade i rehab, om och om igen. Vi började öva stå-ligg-stå-ligg i en gungande rörelse utan att flytta tassarna. Först på halkfritt underlag, sen på mjukt och till sist på hala underlag. Sen lade vi till sitt-sitt vackert-sitt i en mjuk rörelse. Efter det la vi till ligg- sitt vackert- sitt- ligg. Som blev ligg-upp-sitt-upp-ligg. Sen övade vi Bakdelskontroll i många korta med repetitiva pass runt en kastrull.

När hon sen var fri från smärta så kunde hon plötsligt göra explosiva snabba inkallningar där hon vände i luften och landade i sittande fotposition. Inte för att vi övat det utan bara för att hon kunde kontrollera sin kropp.

Senare läste jag om att det fanns balettdansöser som slutat stretcha, de övade fotstyrka och stod på olika typer av balansplattor istället- för ju bättre balans de hade, desto rörligare blev de i sin kropp. Det vill säga, att jag är överrörlig i leder som behöver vara stabila gör mig stel, och styrka i leder som behövs för att göra dig stabil gör dig mjuk och smidig. Jag kan göra hur många stretch övningar som helst för mina axlar och nacken utan någon effekt. Men när bäckenet råkar hamna i rätt läge, ja då släpper all spänning.
Det är samma sak med känslor, när du känner dig stolt, nöjd eller ny kär- då faller alla bitar plötsligt på plats.

Så för att lyckas med helheten, måste man först lägga samman flera små pusselbitar. Men om du inte lägger ut alla delar av pusslet - så blir det svårt att sätta samman helheten. Så idag övar Esther och jag kontroll över höger baktass. Ett ben hon gärna glömmer bort när vi jobbar. Hon är vänsterbaktassad (tänk vänsterhänt) och för att bli lika stark i hela kroppen behöver hon hitta sin vänstra baktass och bli bekväm i att använda den. Mitt jobb är att vara nörden som hittar på övningar där hon hittar vägar att använda den. Ju mer hon använder den, desto starkare blir hon i den, ju mindre behöver vi tänka på den eftersom hon använder och tränar den själv i varje steg hon tar. På så sätt kan jag så småningom fokusera mer på helheten, eftersom vi hittat styrkan i detaljen.

Snacka om att vara NÖRDIG 🤪😂🤣